Har visserligen gjort det i drygt 48 år redan och kommit fram till både slutsatser och åsikter grundat på erfarenheter och lärdomar. Men här handlar det om kommentarer på Twitter som går ut på att om man är FÖR åsikts-och yttrandefrihet, så måste man också tillåta till exempel nazister att ge uttryck för sin åsikt.
Och det håller jag inte med om, grundat på följande resonemang.
Om vi går tillbaka till ”Basics”, och grunderna för ett samhälle, så existerar några faktorer som är gemensamma för alla, till exempel att vi inte ska döda varandra, att vi ska tala sanning (om du var i tvivel eller tog för givet rentav, att lärare eller nyhetsuppläsare ljög, hur hade livet sett ut då) och inte ta varandras grejor utan att be om lov. Sen har vi gjort lite olika val därifrån, till exempel har vi i vår kultur bestämt att alla har lika människovärde, vi har samma straff för samma brott ( det vill säga en turk betalar inte högre böter för att ha kört för fort än en svensk på svensk mark), och vi har tagit beslutet att ha representativt folkstyre i en demokrati. Det är utgångspunkten.
Om vi tittar lite på till exempel Kulturrelativismen (” uppfattningen om att ingen kultur är viktigare eller mer utvecklad än någon annan. Detta innebär att kulturer och kulturella fenomen bör förstås och bedömas utgående från sina standarder, värden, villkor och sammanhang. ”Det rätta finns i folksederna”. En kulturs moral kan aldrig vara felaktig. Problemet är att människor blir skeptiska till etik. Kulturrelativismen utmanar vår tro på den moraliska sanningens objektivitet och universalitet) så måste vi ställa oss frågan: – Vad händer om ett samhälles normer förespråkar intolerans?
Kulturrelativismen har 2 premisser:
1) Olika kulturer har olika moralkoder
2) Därför finns ingen objektiv sanning i moralfrågor. Rätt eller fel handlar om åsikter och åsikter varierar från kultur till kultur.
Det vill säga, kulturrelativister går från fakta om skillnaderna mellan kulturella åskådningar till en slutsats om moralens status.
Den här teorin har idag inte många anhängare just av anledningen att vissa samhällens medlemmar faktiskt har fel i sina övertygelser om världen. Om en kultur anser det vara rätt att offra små barn till solguden, så finns det ett fel i den uppfattningen.
Därför ställer man sedvänjor och uttalanden under lupp:
”Gynnar eller missgynnar sedvänjan de människors välbefinnande vars liv den påverkar? Finns det en alternativ samhällsordning som bättre skulle gynna dessa människors välbefinnande? Om det gör det kan man konstatera att den nuvarande sedvänjan är bristfällig.
Vi fortsätter med en definition av på vilka antaganden man bygger en rasistisk ideologi:
1) Indelning av människor i raser utifrån observerbara fysiska skillnader
2) Samband mellan fysiska karakteristika och mentala förmågor, moralisk karaktär och beteendemönster
3) Samtliga medlemmar av en ”rasmässig” grupp delar karakteristika.
4) Att man utifrån kvaliteten på ärftliga egenskaper delar in ”raser” i hierarki vilka gör vissa bättre lämpade att bestämma och våldföra sig på mindre lämpade.
Alltså, om man enligt denna ideologi anser att ”vissa är bättre lämpade att bestämma och våldföra sig på mindre lämpade”, så går man emot dels ”Gynnar eller missgynnar sedvänjan de människors välbefinnande vars liv den påverkar?” och dels vår grundidé om människors lika värde och demokratin.
Detta är min anledning att jag inte anser att rasister, nazister eller andra som inte står upp för de grundläggande värdena i det demokratiska samhället inte ska ha tillåtelse att sprida slutsatser, deras premisser är nämligen felaktiga.
Och i logiken måste premisserna vara sanna för att satsen ska vara sann.
