Vi kan inte alla vara likadana, vad tråkigt det skulle vara.
Tänk om alla var blyga och/eller asociala till exempel.
Det hade varit tråkigt om det inte fanns några lokomotiv till alla sociala sammanhang som tillställningar eller fester. Där alla hävdade sin rätt att ”lyssna” utan att bidra själv.
Det hade varit en tyst tillvaro.
Lika hemskt hade det varit om alla var extroverta och överösade varandra i en strid ström av kallprat.
Det hade inte bara blivit olidligt att alltid ha ljud i öronen, det hade varit påfrestande att överträffa varandra i nya kvickheter.
Blandningen är det som gör att en grupp blir dynamisk och intressant. Det ena är således inte bättre än det andra, även om skolan fostrar och uppmuntrar de extroverta.
Men.
Vad är inlärt beteende och vad är genetiskt?
Jag tänker på barn och ungdomar jag möter till exempel. Några hälsar, tittar i ögonen och den stora skillnaden : kan föra ett samtal.
Ställer följdfrågor istället för att man själv som vuxen ställer frågor i ett batteri som vederbörande svarar på som i ett förhör. Det är betydligt mer intressant för mig som vuxen helt enkelt att prata med någon som kan det där spelet.
Om det är ett inlärt spel?
Eller är det genetiskt?
Om det är genetiskt behöver vi ju inte anstränga oss att lära våra barn att säga hej och tack.
Men är det inlärt är det rätt många föräldrar som verkar gjort ett rätt kasst jobb faktiskt.

http://youtu.be/ljMvvZR9NJM
Över 80 procent av alla mobbade barn har en förälder som också varit ett mobboffer.