Tappade min vigselring

Stannade bilen efter en tre-timmars bilfärd till stugan och skulle borsta bort några smulor från sätet (ja, jag hade ätit i bilen, frågor på det?) när min förlovnings-och vigselring flög av fingern i swingen. Jag har gått ner i vikt och ringarna har suttit lite löst visserligen, men den lilla knölen på fingret har hållit dem på plats ändå. Fram tills i fredags.

Den ena hittade jag direkt men vigselringen var puts väck i det höga gräset.

Vi letade.
Och letade.
Och letade.

Jag gav upp för kvällen, myggorna åt upp mig men Tony fortsatte en stund till med ficklampa.
Tidig morgon vaknade jag först, och var ute i pyjamas och gummistövlar och fortsatte med handskar och sekatör. Högt gräs och taggiga björnbärsbuskar klipptes bort för att bättra på möjligheterna att se den lilla glimrande tingesten, men icke sa nicke, den var borta.

Det slog mig att flera olika mind-set snurrade i huvudet.

1) det är bara en ring. Världsliga saker kan man ersätta.
2) det finns bara EN sån, det måste vara DEN, det går inte att ersätta något med det affektionsvärdet.
3) kärleken sitter inte i ringen
4) det kanske är ett dåligt omen?
5) ska vi köpa nya och gifta om oss?
6) ringen får konserveras i jorden för framtida generationer: ”Anette och Tony? Var inte det farmors morföräldrar?”.

På Google finns svar om det mesta, och jodå, det fanns något varuhus som sålde metalldetektorer som kunde känna av också guld, inte bara magnetiska material. Vi körde dit och införskaffade en sån. Några hundralappar kostade chansningen, som visade sig fungera.

Efter 40 minuters letande och fynd som en gammal spik, en kapsyl och en liten metallbit, så pep det till i apparaten vid en grästuva som vi letat vid 30 gånger minst. Tony hittade ett litet runt föremål som var väl gömt bland det vissnade gula gräset i exakt samma ton som ringen. Vi hade väl trampat ner den när vi gått omkring och letat.

Det jag lärde mig av den här situationen är nog just hur mina tankar gick. De olika mind-set som for genom mitt huvud var ömsom lättsamma och ömsom ledsamma eller irriterade.
Det var ”äsch, det ordnar sig”, ”hur kan jag vara så dum att jag går med för stora ringar”, ”men vi kan ju göra nåt bra av detta och gifta om oss med nya ringar” och ”den ringen betyder så mycket för att det var just den vi valde den gången”.

Mind-set är föränderligt eftersom livet förändras och vi har bra och dåliga dagar. Det är ett val man gör från gång till annan och från minut till annan.
Det har jag inte riktigt tänkt på innan. Jag har kopplat mind-setet till personlighetstypen och graderat i positiv/negativ men det är såklart betydligt mer komplext.
Medvetenheten gör också att jag kan välja och granska mitt mind-set kritiskt.

Imorgon ska uniformen på!
Mitt mind-set?
Så roligt det ska bli!!!