Sexuellt övergrepp ombord

Någon timme in i flygningen igår stod jag och fyllde på kaffekannorna, när en yngre kvinna kom upp till gallyt och bad att få prata med pursern.
Jag fortsatte serveringen medan de pratade, men när jag kom tillbaka ville pursern informera oss andra i besättningen vad kvinnan berättat.

Vi släcker alltid ljuset inför start, och det var då mannen bredvid denna kvinna hade ”tagit sig friheter”.

Kvinnan var skärrad och det var uppenbart att hon trots sin berättelse hade svårt att ta in vad som just hänt.
Jag erbjöd mig att konfrontera mannen.
Kvinnan tvekade (med all rätt, vi är uppe i luften och såklart skulle det kunna göra honom aggressiv) men vi i besättningen lutade oss mot erfarenheten och kollegan sa till kvinnan: ”we are professionals”.

Jag tog med mig papper och penna och ”auktoritetsansiktet” gick fram till mannen, som satt vid ett gångsäte (det gjorde samtalet enklare).
– Can I see your boardingpass sir, sa jag.

Han grävde i fickan utan tvekan, och visade sitt pass. Jag skrev ner namn, nationalitet, födelsedatum på mitt papper och frågade honom:
– Do you know why I ask you this?

Svaret kom också det direkt, och på bruten engelska nämnde han den unga flickan och hur de hade pratat i flera timmar på flygplatsen och eftersom han var så flygrädd ville han bara ha en ”god-tur-kyss”. (Hans berättelse var något längre såklart men det viktiga var hans erkännande).
Jag tog anteckningar av stödord medan han pratade för att komma ihåg vad han sagt, och förklarade sedan på ett tydligt sätt att vi som flygbolag ser ytterst allvarligt på hans agerande. Jag förklarade att polisen skulle komma att vänta på honom vid landningen, och undrade om han förstod.
Det gjorde han, och ångerfullt förklarade han en gång till att det handlade om hans flygrädsla och att det bara var en ”god-tur-kyss”. Och att jag skulle hälsa kvinnan och be om ursäkt.
– Det ska jag göra, men det hjälper inte för konsekvensen, polisen kommer ändå att prata med dig, svarade jag.

Efter vårt samtal gick jag in i cockpit och sammanfattade situationen, och piloterna fick personuppgifterna.
De skickade ett meddelande till stationen och fick snart bekräftat att polisen skulle möta upp, liksom en representant för flygbolaget som skulle se till att de två inte skulle mötas på marken. Vi flyttade också kvinnan till ett säte långt fram så vi hade henne under uppsikt, men hon stod framme hos oss mycket av tiden och pratade. Hon kom på mer efterhand som hon glömt att nämna, och visste inte om det hade betydelse. Till exempel att mannen hade hyssjat åt henne när hon knuffat bort honom från sig.

Att konfrontera honom vid den tidpunkt vi gjorde det var inte självklart. Det var 1,5 timmes flygtid kvar och hade han varit aggressiv är det en evighet.
Å andra sidan kunde han ha orsakat mer skada om vi väntat. Att ha en aggressiv passagerare innan landning när vi har press att preparera kabinen för landning hade heller inte varit bra.
Jag och pursern var ett gott team, vi har båda lång erfarenhet och vi kommunicerade varje drag mellan oss och cockpit. Och det är ju när det händer saker utanför det normala som man kan skilja agnarna från vetet, och hon var verkligen en klippa.

Medan jag gick med sista avfalls-vagnen innan landning viskade jag till mannen ”And you report to me after landning before leaving the aircraft”.
Han gav mig en tumme upp som svar.

Efter landning gick jag ut för att kort informera de väntande poliserna och representanten. Snabba kommandon: ”jag tar med mig mannen härifrån, du väntar på kvinnan”.
Mannen kom, jag nickade mot honom och visade sen honom till den manlige polisen som mötte honom med ett ”jaha, är det du som inte kan uppföra dig ordentligt”.
De gick upp i gaten och därefter gick kvinnan av.
En ung man undrade när han gick av hur allting gått, och om han kunde vara till hjälp. Han berättade nämligen att han suttit bredvid kvinnan från början men blivit tillfrågad av gärningsmannen att byta plats för att denne ville sitta bredvid den unga kvinnan.
Vi fick hans kontaktuppgifter liksom att kvinnan fick mitt namn och privata nummer om hon behövde kompletterande uppgifter.

När vi lämnade flyget mötte vi den manlige polisen som hade gjort ett första förhör med mannen. Polisen berättade att han var oförstående, han påstod att kvinnan och han hade talat i flera timmar på flygplatsen och att det måste vara ett missförstånd. Polisen la till att det visserligen bara var ena sidan av saken, och att de nu skulle prata med kvinnan också.
Well, tänkte jag, vad ska han annars säga? Att någon som begår ett övergrepp svara ”ja, jag var sugen att tafsa lite förstår du” är väl inte så troligt va?
Och samtidigt är jag rädd att det just slutar med ett ”ord står mot ord”.
Att kvinnan inte kommer få någon form av bekräftelse på att det var fel vad han gjorde, att hon också kommer tvingas gå vidare med att hennes ord väger lika starkt som hans. Att det är lika troligt att en kvinna som blivit utsatt för övergrepp hittar på en historia som är lika trolig som att det var ett missförstånd.

Den känslan lämnade jag flygplatsen med, och idag undrar jag hur det gått.
Synd att jag inte fick hennes nummer också.

Rollen som flygvärdinna är egentligen inte EN roll i bestämd form singular utan bestämd form plural.
Ena stunden går man omkring och ler milt och frågar om passagerarna vill ha en extra mjölk i kaffet, nästa är man vakt eller polis eller psykolog.
Andra gånger transformeras man till sjuksköterska när någon har starka magsmärtor eller kärlkramp. Eller brandman om någon röker på toaletten och pappersservetterna i papperskorgen tar eld.
Tur att åtminstone bara tre av rollerna behövdes igår och att det gick att skifta mellan dem på en mikrosekund, så de som inte var berörda bara märkte den leende servicegivaren.
Tur också att lång erfarenhet ger gott utfall med magkänsla- strategi- teamwork, i en god kombination.

Och skönt att jobba på ett flygbolag som tar händelser som denna på största allvar och att det finns resurser att hantera det.