Livet drivs framåt men förstås bakåt

Framrutan på en bil är stor och backspegeln liten, men den finns där. Och den bör absolut användas för att föraren ska kunna köra säkert.
Om man jämför livet med bilkörning är det precis samma sak.
Livsinsikten och erfarenheten och den kunskap man samlar, kommer av att titta i backspegeln.
Den som stannat bilen kommer att se exakt samma sak i backspegeln men så länge bilen rör sig samlas informationen och ger en bred bild av verkligheten.

Som jag sa till en 16-åring för ett tag sen:
– Jag har också levt i 16 år, precis som du. Fast efter det har jag levt i 33 år till.

Det finns en anledning att inte barn har rösträtt till exempel.
De har helt enkelt inte hunnit skaffa sig så många intryck att basera en verklighet på. Ju yngre ju snävare livsbild.

Detta är självklart och enkel matematik, men ändå är skolsystemet uppbyggt på en nog så fin demokrati och medmedbestämmande-tanke. Det är fint, för tanken är att barnen i skolan ska få möjlighet att ta samma ansvar som vuxna för sin utbildning och sin miljö. Problemet är att de inte har någon förståelse för historian eftersom de inte levt då. De kan inte med bästa vilja förutse konsekvenser eftersom de helt inte levt tillräckligt länge.

Nyfikenhet och kreativitet är egenskaper alla har nytta av, liten som stor. Men skolan har en idealbild av att alla faktiskt är nyfikna och kreativa, och att barnen suktar efter kunskap som ligger och väntar på att hittas. I alla fall om man läser måldokumenten och planerna, där svär ingen i kyrkan och säger som det är- skolan är på väg att fullkomligt kollapsa eftersom eleverna tagit över klassrummen med sin rätt att vara individuell.

Senast jag gjorde besök var när min dotter gick i 8:an, och det första jag mötte då var två elever som jagade varandra ut från ett klassrum. Den ena slängde en stol efter den andra. Jag trodde i min enfald att läraren skulle komma efter, men det gjorde vederbörande inte. Jag blev arg, skrek till dem: ”Ta upp stolen, NU”. Den ene svarade ”Vem fan e du?”.

Senast i helgen pratade vi med goda vänner som varit på besök i deras barns skola. Var för sig, två olika dagar.
Deras berättelse gjorde mig stum.
Flera hade glömt böckerna, några hade inga pennor med sig, en låg på golvet och kollade sin platta. Läraren ställde en fråga ”Vad gör du?” och han svarade ”pluggar” (de hade kanske nån facebook-grupp med en intressant diskussion på spanska? (obs sarkasm, eleverna går i sexan). Någon elev påpekade för en annan att han minsann skulle ”knulla din morsa”. (Vi är fortfarande i sjätteklassen.)
Ljudnivån var plågsamt hög och om någon elev klagade blev den eleven erbjuden att sitta i korridoren för att få lugn och ro. (Kan minnas fel, men var det inte tvärtom förr i tiden? Man skickade ut den som skrek för att de andra skulle få lugn)

Detta är dessvärre inte en enstaka händelse från ett klassrum. Det är såhär det generellt ser ut, vittnar många om som jobbar i grundskolvärlden. Det är delvis ett lärarproblem, det vill säga: lärarna har låga löner och blir inte motiverade. Alla som söker kommer in alltså är det lågstatus. Lärarna har inte pondus eller makt att ta kontrollen. Eller orkar. Det handlar ju i slutändan om arbetsmiljö också, vem kan skrika en hel dag för att överrösta 20 ungar som tappat kontrollen själv?

Men det viktigaste är dessvärre synsättet på våra små barn. Våra älskade barn. Vi som jobbar mycket och vill ha lugn och ro när vi kommer hem från jobbet orkar inte också ta de vardagliga konflikterna och motsättningarna.
Vi vill att de ska vara glada.
Vi vill vara glada.
Ha frid.
Därför är det enklast att säga ja.
Det är vårt eget fel, fast kollektivt.

Det räcker inte om några orkar, alla måste orka, kollektivt. Det är allas ansvar om den här generationen ungar ska ha en chans.
De är barn.
Många tror att de är vuxna för att de tvingas ta eget ansvar för sin utbildning och sin nyfikenhet. De känner sig vuxna för att ingen säger emot när de väljer att ligga på golvet och kolla facebook på spanskalektionen.

Vi vuxna sviker, för vi ber dem köra automatväxlad bil utan backspegel.
På en körskolebil finns både extra backspeglar så körskoleläraren också kan se och coacha, men också en extra broms.
Så tror jag vi behöver göra också i skolan.
Och så länge man inte kan köra får man inget körkort utan får gå på körskolan ett par lektioner till.

Det fanns skäl att lämna katederundervisningen, det gjorde det.
Men det finns skäl att gå tillbaka till den också.