En brittisk politiker, Benjamin Disraeli, sa på 1800-talet:
” Att inse att man är okunnig är ett bra steg mot kunskap”.
Jag har pluggat i 2,5 år, verkligen lärt mig massor.
Jag tyckte mig vara ganska klok innan jag började plugga också faktiskt, kunskap kan man ju ha om saker utan att ha studerat.
Skillnaden är nog framför allt, att när jag började läsa alla de där böckerna och skriva alla de där hemtentorna, så hände något annat.
Jag blev introducerad till nya världar. Världar som andra ägnat hela sina liv åt att studera. De som börjat som jag, med ett intresse som växt.
De som tagit kandidatexamen, masters, forskat och kanske blivit professor, och skrivit en lärobok för andra som haft en gnista av intresse.
Hur nördigt som helst, kan man tycka.
(Apan Nim Chimpski till exempel, som studerades i syftet att ta reda på om djur kan kommunicera med människor på människors språk. Hur många år tog de forskarresultaten att publicera? Och ändå nämndes det bara med en sida i kognitionsboken)
Att kika in i dessa olika världar som andra spenderat sitt liv att studera gjorde att jag drabbades av en viss ödmjukhet.
Oj, vad mycket kunskap det finns som jag inte har en aning om.
Oj, vad många sanningar jag tyckt mig ha koll på.
Oj, vilka höga hästar jag suttit på och tittat ner.
Men när jag läste citatet av Disraeli kom jag på att jag nog trots allt är på väg.
Jag har aldrig varit så begreppsförvirrad som jag är nu, till exempel politiskt.
Det var enklare förr, när jag bara läste partiprogram och valde parti efter det som passade mig bäst då.
Och sen höll jag mig till det, det stod i programmet vad jag skulle tycka.
Nu är min tanke fri, och nu är det riktigt svårt.
Jag behöver inte läsa på vad jag tycker, utan jag kan vara ohelig och min hjärna väljer inte ut ”passar/passar inte” i min förutbestämda uppfattning.
Vilket samhälle vill vi ha?
Jag vill ha ett jämställt och jämlikt samhälle med hederliga, solidariska medborgare. Företag som blomstrar för att samhället uppmuntrar företagande som ger friska skattepengar.
En god välfärd där alla som har behov tas omhand. Schyssta arbetsvillkor och hög arbetsmoral. Ett samhälle där arbete lönar sig så att den som kämpar hårt ska ha någon motivation, pengar till exempel, att konsumera så att fler branscher kan växa och ge fler skattekronor till välfärden. Ett samhällsansvar för de som är tillfälligt eller långsiktigt svaga, så att alla har en plats och känner sig behövda.
Jag inser att jag kan för lite för att se konsekvenserna av ett partis politik.
”Om detta partiet hade 100 % av rösterna och kunde genomföra allt, hur skulle samhället vara då?”.
Då finns det inget parti att rösta på.
Det är min insikt.
Nu ska jag bara hitta det parti som har flest av mina visioner inbakade.
Socialkristmoderaterna eller Moderatdemokraterna?