Visst kan man höja på ögonbrynen

sanningen-bakom-lyxen-pa-qatar-air

Jag läser artikeln och både suckar och höjer på ögonbrynen flera gånger.
Hur man läser den beror kanske på de egna värderingarna?

1) Någon kommer tycka att det är så det är, vissa förtjänar att få bli tjänade och betalar för det. På vilket sätt servicepersonal behandlas är oviktigt. Det är väl bara en fråga om att förvalta och ta ansvar för sitt liv i slutändan? Den som förtjänar servicen och den som arbetar med service är ju i grunden olika genom att den som arbetar med service inte är lika begåvad helt enkelt. Hade de varit det hade de väl själv suttit i flygstolen och druckit champagne. Krasst, men så är det.

2) Jo, men tjejerna har väl ett eget val? Skriver de på anställningspapper får de väl skylla sig själv? Take it or leave it. Ingen tvingar dem att arbeta där, det är fritt att både söka och lämna om skorna inte passar, det står tusen åter som vill ha platsen.

Det finns många sätt att se på det.
Den som köper biljett till exempel, har inte den ett moraliskt ansvar?
Ryanair, som i vissa frågor verkar ha Quatar som role model, har likheter i detta managment-by-fear. Men det påverkar inte passagerarnas val nämnvärt. Varför?

Ger man inte ett tyst godkännande till att det är okej med besprutade bananer om man köper dem istället för ekologiska, eller?

Det finns (fanns?) till exempel ett ställe på en bakgata bakom en restaurang i New Delhi.
På ena sidan stod turister, på den andra var det ”utfodring” kl 22, när restaurangen stängt.
Matrester kastades ut och så fick fattiga slåss om dem. Som ett skådespel.

Världen är inte god, och människor i världen är inte rationella.