Natten som gick till exempel var jag på turné med Miles Davis. Vi var i Klippan och konserten skulle snart börja. Jag var där i egenskap av musiker, jag spelade trummor. Jag visste att jag inte kunde spela trummor och aldrig hade spelat trummor men tänkte att ”hur svårt kan det va”. Så när jag fick frågan om jag kunde ta uppdraget svarade jag såklart ja.
Strax innan konserten drabbades jag av tvivel, borde jag kanske ha tackat nej?
Sen vaknade jag.
Det sägs att drömmar har någon form av inneboende budskap. Att det finns saker att lära av sina drömmar, om man kommer ihåg dem.
Av nattens dröm bestämmer jag mig för att dra lärdomen:
Det var synd att jag vaknade så tidigt. Hade varit kul att dra ett trumsolo. Jädrar vad förvånade folk hade blivit.
Tvivel hör till, om man aldrig tvivlar på sin förmåga går det inte framåt.
Hade det låtit urkasst (det hade det nog faktiskt) hade jag ändå varit en rolig historia när jag sagt ”jamen jag gjorde det, jag spelade med Miles Davis”.
Hur coolt är inte det?