Läser om mamman som har försökt spola ner sitt barn för att hon inte hade råd med abort.
Jag bortser från alla omständigheter och fokuserar bara på det lilla barnet när jag undrar: Hur berättar man för ett barn att mamman försökte spola ner honom?
Att bli bortadopterad är ett trauma eftersom det innebär att man inte var önskad/planerad, men att inte ens bli bortadopterad utan utsatt för mordförsök, är det inte bättre att helt enkelt aldrig få veta?
Ändamålet (vetskap) är kanske inte något som befrämjar detta barns liv över huvud taget? Kan det inte rentav vara bättre att vara lyckligt ovetande ibland?
Share on facebookShare on twitterShare on pushaShare on emailMore Sharing Services