Vilka ord journalisten använder har betydelse

http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/10/25/tre-skolor-tar-nastan-hela-toppen/

http://www.hd.se/lokalt/helsingborg/2015/10/25/har-stormar-skoleliten-fram/

”…man hör snillen spekulera”. Skoleliten. Segregerad skola. Lika barn leka bäst.

Jag kan såklart ha fel, men helt objektiv verkar inte journalisten kunna hålla sig?

Jag är inte heller objektiv, inte alls, men det behöver jag ju heller inte vara som bloggare. Där kan jag ge uttryck för min upplevelse och i det här fallet tycker jag att någon form av orättvishetstanke vilar som ett ovädrat täcke över hela artikeln.

”En röd politiker är orolig. En blå är det inte” står i ingressen.

Vad är den röde politikern orolig över, undrar jag.

”När man söker sig till sina likar blir det tyvärr på det här viset. Det är viktigt att människor träffas över klassgränserna, att skomakarens dotter kan gå i samma klass som direktörens son, säger Ola Möller, (s) andre vice ordförande i barn och utbildningsnämnden.”

Ursäkta, vad säger han?

1) För det första: det där med skomakare och direktörer är en väldigt förlegad metafor.

2) Vi har ett skolval som innebär att alla, var man än bor, kan välja skola fritt. Till skillnad mot förr i tiden, jag var till exempel hänvisad till en kommunal skola som låg nära hemmet. Gymnasieskolor tar in elever i betygsordning, hur skulle man annars göra? Har du betyg som räcker kan du söka dig vart du vill.

3) ”Träffas över klassgränserna”?  Se punkt 2.

Jag skulle vilja fråga:

Vad ska vi göra istället? Tvinga högpresterande elever att kvoteras in i skolor med lägre intagningspoäng? Att inte låta dem få utvecklas i sin takt eller träffa likasinnade eftersom de då riskerar bli duktigare än genomsnittet?

Det finns några som går på musikgymnasium för att kanske arbeta med musik eller bli nästa Idol, det finns vårdgymnasium, sportgymnasium och turistgymnasium. Varför uttrycker sig sossen inte ”tyvärr” när de gelikarna söker sig till varandra? Varför är det bara de studiemotiverade naturvetarna det är ”tyvärr” om?

Det är ju jätteviktigt för ett samhälle att det finns några som plockar högskolepoäng och/eller får ledande befattningar. Tack och lov finns det valmöjlighet och skolor som tar sig an också de eleverna.

Att läsa sig till betygen som krävs för att komma in kräver förstås en del. Men den som går på handbollsgymnasiet har också lagt åtskilliga timmar på planen istället för att slappa framför tv:n eller dra på stan.

När blev det nördigt att satsa på skolan, eller har det alltid varit det?