http://politiken.dk/debat/ledere/ECE2570716/sas-konflikten-udstiller-de-syge-vilkaar-i-luftfarten/
Det finns ett budskap.
Detta budskap levereras av olika personer med olika partipolitisk tillhörighet eller olika position i samhället.
Om det var jag som skrivit det som stod i gårdagens ledare i Politiken (en stor dansk morgontidning) eller det stått i ETC, Dagens Nyheter eller Dagens Industri, så läses samma text med olika värderingar.
Det som kallas baktanken ligger i allas våra huvuden, och när jag som anställd skriver hur jag ser på branschutvecklingen har läsaren underförstått att jag utgår från mig själv.
Det är därför jag också idag understryker att det inte handlar om mig.
Om jag utgår från mig och mina känslor så är det självklart att jag blir ledsen att stå och se på vad som händer.
Och så rör det mig i hjärtat att de röda regeringar vi har i Skandinavien har sådan dubbelmoral att de pratar om frågorna generellt i alla andra branscher, men det bolag som de själv är delägare i bryr de sig inte om alls. Då är de arbetsgivare och då måste ju ”bolaget möta konkurrensen”.
(Just som alla andra bolag som kämpar med samma problem…)
Det är därför det måste finnas mod att täppa till kryphål så att konkurrens kan ske på lika villkor. Att regelverket styr arbetstider, villkor och skatt.
Flygbranschen kan inte vara undantagen.
Jag har i dagarna faktiskt sett att journalister från ett brett spektrum av tidningar har förstått att frågan handlar mer än om ”förringade arbetsvillkor”.
Det är nog trots allt så, att det uppvaknandet kommer lite sent.
Tåget har redan gått och har lämnat perrongen.
Det är verkligen ”lika villkor” när det man betalar i skatt går till konkurrenten.
Jag förstår vad du menar, men det kräver en lite längre utläggning…
När SAS startades tillsammans med Wallenbergsfamiljen såg världen annorlunda ut även på andra plan. Det startades för att underlätta för företagen att expandera och hade inte vinstkrav. SAS flög på tider och med en tidtabell som var anpassade för att skandinaviska företagare skulle ha flexibilitet och handlade om infrastruktur mer än om ”ett företag som konkurrerade på aktiemarknaden”.
Vid avregleringen i slutet på 80-talet bröts monopolet men SAS förväntades fortfarande ha en heltäckande tidtabell och stor flexibilitet med tre-fyra flygplanstyper (och personal som var utbildad på dem alla, det kostar mer än att ha personal till en flygplanstyp). SAS är också ett nätverksbolag men skulle nu konkurrera med lågprisbolag som flög A till B, morgon och kväll, och som bara kunde checka in väskan en sträcka.
Vad som hänt sen dess är att staterna i alla tre länderna hellre vill sälja SAS eftersom stater egentligen inte ska driva företag på de premisserna. Och det tror jag är rätt.
Men då måste även näringslivet förstå att det SAS som skapades inte finns längre, det vill säga det där med flexibilitet och närverk och en trygghet i att infrastrukturfrågorna blir tillgodosedda – de måste också anpassas till verkligheten.
Företagsledarna som flyger med oss behöver spara tid. De vill sova ombord, de vill äta och kunna jobba, och inte stå i långa köer på flygplatsen.
Det kostar mer än att frakta passagerare som boskap. Men går det inte att konkurrera längre med de flygbolag som har den strategin, då får vi anpassa oss.
Om staten drar sig ur koncentreras fokus på vinst, inte flexibilitet. Och det kommer kosta företagen massor att ha folk på resande fot och i köer istället för att kunna jobba, och det är därför staten varit delaktig i att ha detta alternativ.
Man kan se saker från många håll, ibland tittar man på saker i det lilla utifrån sig själv och ibland i större perspektiv.
Här försökte jag göra det sistnämnda.
Ha det bra.