Det är konstigt det där med att världen är ganska liten.
Var hos några kompisar ikväll på middag och jag kände genast igen en av de andra (manliga) gästerna.
I och för sig inte så konstigt eftersom han är ”känd från TV” som man brukar säga, men det var inte alls därifrån jag kände igen honom faktiskt.
Han var nämligen ihop med min kompis när vi var tonåringar, och jag har ett foto på dem jag såg i ett album senast för några dagar sen.
-Men hej, sa jag, dig känner jag igen. Du var ihop med XX för 30 år sen, jag har ett foto på dig och henne när ni småhånglade på hennes säng!
(Jag vet. Ibland hinner orden ut innan jag hinner tänka efter, om det är det bästa att säga. Hans fru stod bredvid och skrattade till, först då lade jag märke till vad jag sagt).
Sen kände jag igen henne också.
– Dig känner jag igen, sa jag, var har vi träffats?
Hon kände inte igen mig, och sa att det hade vi nog inte.
– Såvida du inte är flygande, sa hon undrande.
-Jo, sa jag, det är jag. Var jag. Tjänstledig just nu bara.
Det var hon också.
Min kompis syrra är också flygande, och henne har jag flugit med för längesen. Det var också en aha-upplevelse när jag fattade att de var systrar, jag kopplade inte det ens när min kompis sa hennes namn, vid tiden vi just lärt känna varandra.
– Nä, det är inget namn jag känner igen, sa jag.
När hon sen visade bild på henne sa jag istället ”Jaså HON!”.
Jag och min ungdomskompis ex- som nu när gift med M- som jag hade flera gemensamma vänner med- sa att jag skulle hälsa till min gamla ungdomskompis. Henne har jag dock ingen kontakt med alls längre.
Men vem vet, hon kanske dyker upp på nästa middagsbjudning hos någon annan gemensam bekant?