Många saker har ändrats de senaste två åren jag varit borta från flyget, en av dem jag lagt märke till den senaste veckan är att nästan inga barn besvarar min hälsning.
Jag har stått i främre dörren och jag hälsar alltid glatt, speciellt på barn, och kanske lägger till en liten vinkning eller ibland går jag ner på knä för att visa att jag sett dem. Speciellt de ensamåkande barnen, de behöver lite extra omtanke.

Nu på sommaren händer det att vi har 30 barn på en flygning, och jag förstår att de inte alltid är vana resenärer. Men det har ju ingenting med själva hälsningen att göra, att säga hej är väl en grundläggande ryggmärgshandling?

-HEJ!!! säger jag.
Barnet svarar inte. Tittar ibland med en blick som hos en vuxen skulle tydas som ”Och vem fan e du?”

Föräldrarna som kommer bakom har i 0% av fallen sagt ”Säg hej” eller tillrättavisat, de verkar inte tycka det är konstigt alls.

Detta har jag lagt märke till den senaste veckan.
Och delar med mig av den informationen.
Så kan du om du är småbarnsförälder göra vad du vill med den;)

4 svar

  1. Hej.
    Jag jobbar med barn på en förskola och tycker att vissa ord borde alla ha med sig i sin grundvokabulär…..ord som typ: hej, tack,hejdå och tack för maten är ex på ord barn ska kunna. Dessa ord är inte givna för barn av idag, tyvärr.
    Att bara ignorera en hälsing är så ouppfostrat, att sen inte föräldrarna säger åt barnet är ännu värre. Vad lär föräldrarna barnen egentligen? Ja det kan man undra. När jag delar frukt till barnen på jobbet så håller jag i fruktbiten och upprepar -varsågod tills jag får ett tack! Fel eller inte? Ja det kan kvitta. Vanligt hyfs har ingen dött av……..

  2. Jag håller fullständigt med. Bor själv i England och här är det betydligt mer artighet i alla åldrar. Det borde vara en självklarhet att alla ska lära sig att hälsa, säga tack och inte minst förlåt.

  3. Nog en av de största björntjästerna föräldrar kan göra sina barn att inte lära dem grundläggande respekt och framförallt — nyfikenhet — för andra människor. Så sorgligt ;(

  4. När vi kom till Bermuda åkte vi ofta buss. Alla barn som steg ombord på bussen hälsade artigt på chauffören och när de gick av tackade de för resan. Kom det ombord någon äldre person lämnade barnen sin plats. Vad är det för skillnad mellan barnen på Bermuda och barnen i Sverige. Kanske att de förra får lära sig att vara artiga mot vuxna medan svenska barn får lära sig att inte tala med främmande personer. Då kan dom råka illa ut. Vad är det för samhälle vi håller på att skapa?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *