http://www.travelreport.se/2015/01/30/ryanair-struntar-helt-danska-fack/
Vi ser världen utifrån oss själva. Hur har jag det, vad är mina erfarenheter och vilken historiebas vilar jag mina värderingar på.
Min generation har inte upplevt annat än LAS och anställningstrygghet, vi har inte blivit ”sparkade”, för enligt lag kan inte en anställd bli sparkad om den inte totalt har misskött sitt jobb.
Vårt system har fördelar och nackdelar. Fördelen för arbetstagaren är att man vet att man har sitt jobb kvar även om man blir långtidssjuk eller får barn till exempel. Nackdelen är att arbetsgivare ibland tvekar att anställa någon som kanske tidigare varit långtidssjuk eftersom det är en risk att det blir en stor kostnad, och hellre avstår.
Det system vi lever efter blir norm, och även det har sina fördelar och nackdelar. Hemmablindhet kan hindra utveckling.
Men det händer också att yngre personer som lever efter en norm och vill ”tänka nytt och utanför boxen” kommer med ”strålande idéer” som egentligen är gamla och förkastade.
En ”nytänkande idé” kan vara att skrota fackföreningarna. Man ställer sig frågan ”vad gör de egentligen”? Går det inte lika bra utan?”
Om man som anställd aldrig varit med om managment-by-fear är det ju lätt att tycka så. Däremot för den som var ung på 30-talet eller jobbade för patroner och herrskap, så är världsbilden en annan. Kan det bli så igen om fackföreningarna försvinner fast i annan skepnad? Jag tror det. Pendeln svänger hela tiden, den står aldrig i jämvikt.
För den som sitter i ledningen för ett företag som bekostar sjukskrivningar de första veckorna, att kunna bli av med ”jobbig” personal utan att ha en irriterande fackförening som ställer motargument, måste vara en dröm. Och det kommer ju trots allt kunderna till del i form av lägre kostnad för biljetten, så kunderna är ju glada. Och kunder behöver inte ta socialt ansvar, väl?
Ryanair till exempel motarbetar konsekvent fackföreningar.
De lever ju efter mottot ”Passar inte skorna så byta skor”, och jag har intervjuat både fd anställd kabinpersonal och piloter där, som berättar skräckhistorier. En pilot berättade till exempel att han ville skicka hem en tjej som kom med hög feber till jobbet, men hon grät och vädjade ”Snälla, nej…då blir jag av med jobbet”. Personal som vill engagera sig i fackföreningar får göra det hemligt eftersom de annars riskerar repressalier.
Jag har förstås också hört om fackpampar, dyra middagar och en fyrkantighet utan sunt förnuft som hindrar utveckling. Mina föräldrars lilla företag med några få anställda skulle bli satta i blockad på 70-talet om vi inte tecknade kollektivavtal, trots att varken de två anställda eller mina föräldrar förstod vitsen. Allt fungerade ju med full nöjdhet för alla. Fyrkantigt. Om jag grundat min uppfattning på egen erfarenhet är det den jag kommer ihåg. Men världen är ju större än min lilla värld, eller hur.
På en stor arbetsplats med tusentals anställda krävs det kollektivavtal som en ram för företag och anställda att förhålla sig till.
I den bästa av världar är alla medarbetare lojala och ärliga, och arbetsgivare har empati och är rättvisa.
Men vi lever inte i den bästa av världar.
Det är som med äktenskapsförord, skriv det för att veta vad som gäller om någon part är illojal eller orättvis.
Därför behövs fackföreningar och kollektivavtal.
Och därför ska du inte flyga med Ryanair, eftersom de motarbetar människor som vill engagera sig för att få ett rättvist regelverk att förhålla sig till.