okande-vagpiraten-italienaren-tillbaka
Vid avfarten idag stod en vägpirat och viftade att jag skulle sakta ner.
Eller rättare sagt, eftersom jag just läst om vägpirater och Rumänienregistrerade fordon så antog jag att det var en vägpirat. Och stannade inte. Vem vill bli lurad?
Analyserade psykologin kring detta fenomen på vägen hem, hur hjärnan arbetar.
Det står en mörk man med en skruttig bil vid vägkanten och går ut i vägbanan för att få mig att stanna. Jag som just blivit varnad tänker såklart : ”Haha, tror du jag är så dum?”
Ringde istället polisen och tipsade så ingen annan heller ska bli lurad, vem tror dom att dom är? Komma hit och lura av hederliga människor pengar? Va?
Jag hade också kunnat ha tänkt:
Vad livet är orättvist som gör att några är så fattiga att de tvingas lura äldre på deras pengar genom att låtsas att bilen är trasig. Att spela på deras välvilja. Den enda sättet att försörja sina barn är att lämna landet, stanna vid vägkanterna och låtsas att bilen är sönder. Vad hemskt.
Men så tänkte jag som sagt inte.
Vi har alla våra mentala kartor, och i min mentala karta är det fult att lura till sig pengar, eller tvinga eller råna. Det är också förnedrande att tigga, så det skulle ingen göra om det inte var absolut sista utvägen. Alltså har jag mycket enklare att droppa en tjuga i en pappmugg till kvinnan under filten vid butiken än att ge en tjuga till killen vid vägkanten som eventuellt låtsas att bilen är trasig.
I själva verket har jag ingen kännedom om någon av dessa personers livsöde. Det kanske är precis lika synd om båda, de har bara olika sätt att överleva. Eller är det lika o-synd om båda, det har bara olika sätt att överleva än mitt sätt?
Hur kan jag döma, eller fördöma eller anta när jag egentligen bara går på min egen sannolikhetsläta och bedömer utifrån vad jag tror?
Min magkänsla sa att det inte var synd om den jag kallar vägpirat.
Därför stannade jag inte och erbjöd hjälp.
Fem minuter senare, på väg tillbaka från mitt ärende, var han borta.
Ett typiskt mönster hos vägpirater.
Eller stannade nån annan och hjälpte honom igång och räddade hans dag.