Jag har senaste veckan hört uttrycket ”Våga Vägra Facebook” vid två tillfällen och varje gång tänkt samma tanke.
Möjligen sarkarstisk i överkant, men jag tänker: Wow, vad modigt! Vågar du verkligen vägra. Det gör inte jag, jag vågar helt enkelt inte stå utanför.
Det säger jag så klart inte.
Jag erbjuder mig heller inte att hjälpa till att visa hur det funkar om personerna skulle ändra sig, för jag kan tänka att det nog tar emot att fråga i så fall ”Jo, jag vet inte hur Facebook funkar, kan du visa mig”.

Man behöver inte alls vara med på Facebook. Man behöver inte ha mobil om man klarar sig utan det, man behöver inte ha mikro, platt-TV, iPad eller GPS.
Det är ett fritt land och alla kan välja själv. Man kanske inte har tid med Facebook, man kanske inte anser att platt-TV är värt pengarna, eller har man ingen bil eller behöver använda GPS för att hitta till okända platser.
Jag väljer bort massor av saker och har mina skäl till det, men respekterar andras val ändå.

Facebook ger mig mycket glädje, jag håller kontakt med människor som bor runt i världen i andra tidszoner. Jg har hittat barndomsvänner och jag har lärt mig namn på kollegor för en gångs skull. En av de roligaste grupperna jag nånsin varit med i heter ”Du är från Klippan med omnejd om…” som startades för bara någon vecka sen, men har gett mig 100-tals skratt redan. Uppåt 3000 medlemmar delar barndomsminnen från hembygden, allt från den döda valen som ställdes ut på torget när jag var 8, till Lekis med Bosse och butiken Lövis som öppnade när Epa stängdes. Ni hör själv, vem som inte växt upp i Klippan skulle tycka den gruppen var kul? Jag bara älskar att vandra på Memory Lane med alla de andra som delar samma minnen…

Sen är det ju den lilla detaljen business också. Jag gör reklam helt gratis och säljer föredrag över hela Sverige.
Våga Vägra Facebook och lev livet något fattigare på upplevelser och skratt, tänker jag.
Men det är ju jag.

6 svar

  1. Precis! Om man inte ens testar vet man ju inte vad man missar… FB är ett fantastiskt hjälpmedel för att hålla kontakt med folk, men även för att förenkla en del saker i jobbet eller när man som jag ska planera en stor invigning och ha tag i sk kändisar och sponsring. Jag hade aldrig fått ihop allt så enkelt utan FB. På nåt sätt är det som att alla känner alla och sånt gillar jag 🙂

  2. Jag tillhör dem som varit med, men som nu ”vågat vägra” och det är skönt faktiskt. Slippa läsa om att X varit och druckit Chai Latte på Y-stället. Umgås med den du är där och fikar med istället för att lägga ut en bild på kaffekoppen. Hurra vad jag har mycket för mig – jag är och fikar. Puh! Men visst kan man ha nytta av Facebook, men jag kände att det blev för mycket bullshit.

    1. Hej!

      Men jag saknar dina vardagsinlägg:(
      Jag gillar att läsa namnen och lite uppdateringar, man är närvarande och man känner av människor man annars inte ser så ofta!
      Men jag respekterar såklart ditt val!

      Kram
      Anette

  3. Jag har en släkt som spridit sig ganska rejält över jordklotet och jag ÄLSKAR FB ( och Skype ), jag känner att min släkt är nära och vi får ta del av varandras vardag, helt underbart! Visst finns det mkt ”tjafs”, men det skapar man ju själv genom att acceptera vagt bekanta osv..man kan ju också blocka de som ”tjafsar” – skulle absolut inte vilja vara utan mitt kära FB 🙂

  4. För alla som har inte märkt detta: Facebook är en enda stor övervakningsapparat! Köpte en liten låda igår som kan användas bla som internetradio, men som kan också användas för att spela musik från Spotify. När jag försökte öppna ett konto visa det sig att jag först måste skaffa ett Facebook konto! Facebook kontrollera ALLT folk gör och det blir bara värre och värre! Varför? Men hur används detta information? Mest för marknadsförning, detta är hur facebook tjäner penger. Banker och framtida arbetsgivara är säkert också väldigt intresserat hur man lever. Och där gå privatlivet till helvete…

    Facebook? Nej tack! Jag lyckades hålla kontakt med folk jag tycker om utan Facebook i 40 år nu och det gå lika bra för mina andra 40 år!

Lämna ett svar till Ann-Christine Reimer Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *