Vadå ”Lyssna på kroppen”?

Vissa uttryck är väldigt svåra att förstå.

”Vi måste gasa och bromsa samtidigt”, ”Levande dokument” eller ”Transparent struktur”.

”Högt i tak” är ett annat uttryck som går att tolka lite som man vill när och hur det passar och så då ”Lyssna på kroppen”.

Well, nu har jag en kropp som är mästare på att ge dubbla budskap.

Till exempel medan jag tränar, så hör jag kroppen skrika:

-Kom igen nu, fem till bara, du klarar mer än du tror.

Efter passet säger den:

– Bra jobbat, jag ser att du är nöjd.

På väg till parkeringen är den något mer kritisk:

-Du kanske borde tagit det något lugnare, du är ju inte 44 längre precis.

Hemma på väg uppför trappan, linkande, med svullen hälsena:

-Jaja, skyll dig själv. Jag har ju sagt att du ska lyssna på mig, kroppen. Och jag har ju sagt åt dig att inte överdriva.

I soffan med foten i högläge och en Voltaren i högsta hugg:

– Nu får du skärpa dig. Du måste ju vila fattar du väl. Och fattar du inte får jag väl ge dig en liten sommarförkylning så du begriper.

Nästa dag på gymmet, i en stilla cirkelträning, skonsamt för foten:

-Tycker du är lite slö idag? Är det här det bästa du kan? Verkligen?

På natten, hostandes och snörvlandes, och ett huvud stort som ett bowlingklot:

– Asså, du är ju lite dum i huvudet. Man går väl inte och tränar med en sommarförkylning och en inflammerad hälsena. Pucko.

Här sitter jag och snackar med mig själv.

Att lyssna på kroppen är ju lika givande som att diskutera med en schizofren hötapp.

Vad är det man säger? Anden är villig men köttet är svagt.

Precis. Hör du det kroppen? Du är en vekling. Punkt. Håll nu snattran.