Normaliseringsprocesser kan ta längre eller kortare tid. Vid vissa förändringar protesterar vi högljutt ett tag, men sen blir det på något sätt självklart och har alltid varit så.
Hur hade du reagerat idag om du såg en tre-åring stå på golvet i baksätet och hålla sig fast i framsätet på väg till dagis, mellan de storrökande föräldrarna? Eller om du fått besked att ditt barn skulle flyttas till en ny klass som kallas ”obs-klass” där det bara går en 5-6 elever som är lite stökiga? (ADHD eller dyslexi eller nyinvandrad från Grekland spelar ingen roll, problem som problem).
Ovanstående exempel var helt normalt när jag växte upp, sen blev det helt onormalt. Idag är det inte bara onormalt utan otänkbart.
Vilka av våra helt normala vanor och kulturella raster vi lever efter idag, kommer vara helt onormala om 25 år?
Hur blev det så snabbt normalt att det sitter fattiga rumäner utanför alla butiker?
Så är det bara.
Eller?