Jag har alltid ägnat mig åt träning.
Det är en alldeles speciell känsla att känna endorfinerna rusa i kroppen, den som tränar vet precis vad jag menar.
När jag flyttade till USA för att plugga i mitten av 80-talet hittade jag ett gym med en ny träningsform som hette ”aerobics”. Killen som undervisade hette Rick och tävlade i denna alldeles speciella gren, och det var en kombination av jazzdans och styrkepass, jag blev helt såld. Tydligen tyckte han att ”the Swedish girl” hade talang, och efter några veckor undrade han om jag kunde tänka mig att hålla några pass. Han lovade utbilda mig, och i kompensation skulle jag få fri träning.
(Rick till höger)
När jag sen kom hem traskade jag ner till kvarterets gym och presenterade mig artigt och undrade om de möjligen behövde en aerobics-instruktör, och det behövde de. ”Fast här kallar vi det WORKOUT” sa gymägaren och log. ”Whatever”, tänkte jag som blivit tvåspråkig under min vistelse;)
Efter hand anställdes fler instruktörer och vi blev uppmanade att ta en licens för att dokumentera att vi kunde musklernas namn på latin och visste vilka rörelser som var skadliga. Och se, den internationella lisensen utfärdades av Aerobics Association, och Aerobics var det absolut hetaste man kunde träna på den tiden.
Det fanns några killar som tränade aerobics, men tjejer var i absolut majoritet. Träningskläderna gick i grälla färger, det var string i häcken och det var bälte i midjan.
Jag har ett visst motstånd att alls visa bilder på det, men den yngre generationen tror mig väl inte annars:
Jag vet. Jag vet. Jag vet. Säg inget.
En annan variant på samma tema. Högt skuren lite glansig dräkt, string bak, korta glansiga byxor och benvärmarsockor.
Här en variant med dräkt med liten luva. String och obligatoriskt bälte för att markera midjan.
Och den här vinner priset ”Totalfulast i hela världen”. Skulle jag träna eller porra mig, liksom?
Jag höll klasser som instruktör fram tills 1995 när jag fick mitt första barn.
Den bilden togs någon dag innan:
Jag längst till vänster. Höggravid.
Klart man kan träna fast man är gravid om man mår bra i övrigt. Och det gjorde jag. Och så hoppades jag att träningen skulle få igång själva förlossningen, för jag var en vecka över tiden.
När barnen var små var livet fullt av annat, men nu är jag beroende igen.
Jag känner direkt i kroppen om det går några dagar utan träning, jag blir rastlös och får lite småkrämpor.
När jag hittade mina gamla bilder och vandrade längs Memory Lane tänkte jag på att jag faktiskt saknat den träningsform som jag en gång blev kär i.
Jag tränar pass och styrka, men det där med aerobics och workout, vad hände med det?
”Måste googla” tänkte jag.
Och gissa vad jag hittade!
Det finns en kedja på i huvudsak västkusten som heter STC som kör Aerobics-pass!! (De har ett stort utbud av annat också såg jag)
Jag tänker packa en väska träningskläder (dock inte de glansiga gula tightsen, lovar) och köra på träningsresa några mil norrut över Hallandsåsen.
Bor du i närheten kan du väl komma med, jag lovar visa några 90-tals-moves som inte är att leka med;)
Schema, erbjudande och orter hittade jag här:
Och om aerobics kan du läsa här:
https://www.stc.se/utbud/grupptraning/aerobic/
NÄ, jag ska inget säga .. JO, herregud!