Om jag var arbetsgivare och behövde anställa någon servicepersonal, så hade jag alla dagar i veckan valt en fd flygvärdinna.
De är vanligtvis vana vid hårt arbete, de är lojala, flexibla, servicetänkande och är oftast glada även om de är ledsna på insidan.
Det finns dessutom en del just nu som söker arbete, eftersom en del av mina kollegor valt att säga upp sig efter de senaste sparrundorna. Ibland av hälsoskäl, det sliter så mycket på kroppen att jobba under jetlag, eller för att de helt enkelt är färdiga och vill göra annat.
En som slutade för att utbilda sig till trädgårdsmästare – istället för att pendla långt till jobbet, är Kristina.
Och som inte det var nog med den karriären har hon också öppnat ett trädgårdscafé på Tjurkö i Blekinge där hon jobbar 7 dagar i veckan nu på sommaren.
Det hade jag ingen aning om när jag besökte ”Kristinas Trädgårdscafé”, att det var min förra kollega som stod vid disken och serverade hembakt. Vi tog bara en cykeltur och hamnade där, och jag stod bara i dörren och pekade.
– Men HEJ, det är ju DU!!!
Det är en dröm jag också när, att ha ett trädgårdscafé, och drömma ska man.
I min dröm går jag omkring i ett vitt förkläde och har tid att prata med gästerna, serverar kaffe i kopp med fat (ingen espresso eller capuccino) och hembakta våfflor.
Kunderna kommer regelbundet utan toppar, så alla får sitt fika ganska fort. Solen skiner eller är det fluffiga moln, men regnar gör det bara på hösten och då är det stängt ändå.
Alla säger ”tack för fin service och goda våfflor” när de lämnar och vill gärna komma tillbaka eftersom det var så trevligt.
Ungefär så.
Vet inte om det är exakt så Kristina upplever tillvaron men i drömmarna kan det se ut precis som man vill, eller hur?
