Pratade just med min underbara kusin Ingrid som fyller år idag. Vi har växt upp ihop och har samma gener vilket visar sig genom en ambitiös ådra där jobb är en dygd fast vi har båda svårt att begränsa oss.
Naturligtvis skämtar vi om det och hon undrade om vi kunde komma och hälsa på snart, det var längesen. Nästa vecka kanske?
-Njae, då går det inte för då ska jag till tandläkaren svarade jag.
Nästa vecka igen?
– Njae, då är det jämn vecka va? Då går det inte heller, för då ska vi kamma mattfransarna.
-Lova att aldrig bli sån! sa Ingrid förebrående men skrattande.
Äsch, risken är inte jättestor för någon av oss att ví blir inaktiva pensionärer dagen vi fyller 65, om vi får ha hälsan o kärleken kommer vi säkert köra gatlopp med Ferrariröda rollatorer längs avenyn i Hässleholm.
Men just nu, när väggarna kryper mot en och tiden är en bristvara, så är det något lockande med att inte kunna denna veckan för man ska till tandläkaren på torsdag. Det är väl kanske som burfåglarnas situation, de som är inne vill ut och de som är ute vill in.
Har gjort en översiktsplan över närmaste månaden tillsammans med min älskade idag, och kommit fram till att de närmaste 3,5 veckorna kommer bli de mest hektiska i manna-och kvinnominne. Ska bara bita ihop och GÖRA, sen ska jag vila. Och det ska bli skönt.
Hinner jag inte blogga så mycket så finns en förklaring, men den har jag lämnat till intresseklubbens ordförande att behandla;)