Skrivet av Anette Jernström   
 
 -Vad är det för skillnad på en tratt?
-Den är inget vidare i ena änden.
Jag är å andra sidan inget vidare på att skriva ”Satsa-mer-på-äldrevården”-artiklar, eller ”Satsa-mer-på-barnen”-artiklar. De trampar visserligen ingen på tårna, men man får heller ingen reaktion. Och eftersom man har en vilja att förändra när man engagerar sig politiskt, och inte alltid har det eftersträvade tålamodet, så upplevs man ibland som en elefant i en porslinsbutik. Beroende på vilka glasögon man läses med, naturligtvis.Jag fick ”på huvet” i Expressen förra veckan, och det är ju inte roligt att bli missförstådd, och mest av allt vill man ringa upp och förklara vad man menar.
Nu fick jag istället oväntad hjälp av två kvinnor från Göteborgs universitet, som hjälpte mig att konkretisera mina tankar.

Jag har tänkt på att svenska och andra europeiska städer blir mer och mer likformiga. I utkanten av i stort alla svenska städer ligger tex  Bauhaus, Willys, Jysk och Rusta. I stadskärnorna ligger på rad Lindex, H&M, Kappahl, Indiska och Stadium. På intet sätt dåliga företag, bra priser och arbetsvillkor, bara väldigt ont om mångfald.
Om någon vill ge sig in i konkurrensen med jättarna, och konkurrera bara med priset, så får de samtidigt ger avkall på något annat, som kvalitet, köptrygghet eller personalens arbetsvillkor.
Om vi inte köper kött från svenska gårdar med trots allt bättre livsvillkor för djuren än många andra länder, så finns det ingen marknad för den typen av mat. Om vi bara handlar vår mat hos lågprisbutiker som Netto eller Lidl, eller för den sakens skull flyger med lågprisflygbolag med usla arbetsvillkor för personalen, så betalar vi i slutändan ett annat pris. Pris är ju mer än kostnaden i kronor.

Vi eftersträvar arbetsplatser på företag i Sverige, bra djurhållning, bra ”ren” mat, bra löner som ger konsumtionsmöjlighet, goda arbetsvillkor. Vill vi inte betala priset för det blir istället resultatet utsourcade företag, färre alternativ, valfriheten försvinner, vi förlorar kontrollen-någon annan kommer att styra oss och fatta våra beslut i framtiden och vi går mot en likriktning. Långsiktigt försvinner det vi strävar efter och argumenterat för.
Valfrihet håller vi högt i det här landet, som tur är, och det är utmärkt med alternativ och priskonkurrens på många sätt. Men utan egenansvar, etik och det som kallas balanserad styrning kommer vi att bli utan just den valfrihet vi söker. Då kan det bli som på vissa skolrestauranger i USA, där Pizzahut tagit hem entrepenaden för att de hade billigaste priset på offerten, medan barnen betalar priset i fetma och sjukdomar. Eller att vi får ge avkall på etiken, att kanske acceptera barnarbete för att hitta billiga produkter.
Då slutar det med tratten som är ”inget vidare i ena änden”, och vi får ställa oss frågan : När blir priset för högt för att behålla vår mångfald, valfrihet och välfärd?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *