Min äldste unge gick ut nian på Vittra i våras, och den yngsta är mitt uppe i höstterminsarbetet i 8:an. Hon ska på torsdag redovisa sitt case, ett arbetssätt enligt Vittramodellen.
Jag har aldrig varit den som jublat och gjort vågen när ungarna vill ha läxhjälp, kan jag erkänna. Jag sitter där ibland, men Tony är en betydligt bättre pedagog än jag när det kommer till de egna avkommornas fortbildning. Att till exempel repetera spanska verb frambringar mina sämsta sidor, när objektet för inlärningen inte är jag själv, utan någon annan som kanske inte ens har insett vitsen av att alls kunna prata detta språk.
Men med detta case (projekt) som min dotter arbetat mycket med är saken helt annorlunda. Det är ett riktigt kul sätt att lära sig ”lite om mycket”, och jag känner mig både engagerad och nyfiken över henns val. Hennes case handlar om kycklingar.
”Jaha?” tänker du. Hur blir kycklingar ett case?
När eleverna jobbar med case är de inte så styrda av lektionstid eller ämne. De kan få ett ämne som heter ”Miljö” eller ”Människan” eller” Händelser eller människor som förändrat världen” till exempel. Inom detta väljer de ganska fritt något som intresserar dem och gör upp en plan tillsammans med respektive ämnespedagog.
Min dotter åkte i våras till Stockholm för att förklara Case för andra skolor, och hon förklarade det såhär:
”Istället för att bara leka på gården innanför grindarna kan man få leka ute i skogen, under förutsättning att man är hemma klockan 10”.
På framsidan av den bok i A3 -format hon ska presentera som redovisning,finns en bild på en kyckling med en pratbubbla med en engelsk text. ”Who pays? You or the chicken?” men även en ingress på svenska vad själva caset handlar om, som en tankeväckare.
Första sidan är ämnet Bild. Samma kyckling ritad i olika tekniker och också datorbilder gjorda med ritprogram. Hon har även gjort en oljemålning på duk och har på så sätt visat att hon behärskar och förstår det estetiska momentet.
Sidan 2 är Samhällskunskap. Det är en jämförelse mellan Sverige och hur kycklingproduktionen ser ut i andra länder, med bilder hon lånat av mig från tex Kina och Thailand och gatuförsäljarna där, men också klippt ut kartbilder för att lära sig geografi. Hon tittade också på kycklingars levnadsvillkor i olika länder, men även livslängd och slaktmetoder inom landet. Några kycklingfileér var halal-slaktade, då tog hon reda på vad det innebar och fick också in ämnet religion.
Sidan 3 är hemkunskap. Hon har klippt ut annonser ur reklamblad från olika butiker som har extrapris på kyckling ( nästan alla hade extrapris samma vecka) och hon åkte till ett par affärer för att jämföra hur mycket kyckling ett kilo innehöll, och hur mycket saltlake och annat som var utfyllnad. Det skiljde sig från märke till märke. För att täcka mer av hemkunskapen ska hon också steka kycklingfilé och krydda på olika sätt för smakprovning.
Sidan 4 är matte. Där jämför hon vad det verkliga kilopriset är till exempel, om paketet innehåller 80% kyckling eller 87% kyckling . Staplar, diagram och procenträkning.
Sidan 5 är NO. Hon har tagit reda på vilka konserveringsmedel siffrorna på förpackningen är, druvsocker, vilket foder kycklingar äter, och också om antibiotika i fodret. Hon har hittat artiklar i tidningar och bilder på resistenta bakterier som hon förklarar, och vad egentligen det har för betydelse för framtiden att resistenta bakterier ökar och vad det innebär för mänskligheten. Alltså gör hon en egen slutsats, genom vad hon jobbat med och tagit fram fakta inom.
Hon har varit enormt nyfiken och helt frivilligt utan det minsta tjat haft lusten att ta reda på mer. Hon har tittat på filmer, hon har läst och hon har gjort undersökningar, och jag har stått bredvid och nästan väntat på mer information eftersom det är så intressant det hon kommer fram till. Mycket jag inte hade någon aning om.
Det här är ett riktigt bra sätt att jobba och lära, och också en bra förberedelse för framtiden. Vittras rektor uttryckte en gång ”Livet är mer projekt än prov” och jag förstår vad han menar;)
Modellen att jobba med eget ansvar på det här viset passar såklart inte alla, men för min dotter är det hand i handske, och som mamma har det varit kul att se denna studielust och detta engagemang.
Det var inte helt vanligt att min mamma någonsin såg det hos mig när jag gick i 8:an.
Din text gör mig alldeles varm inombords och jag känner en blandning mellan glädje och stolthet.
Du förmår i ord att beskriva det jag vill att varje elev och förälder ska känna; sammanhang, ambition, att det man gör betyder något och det innebär ett växande på flera sätt…modet att gå sin egen väg och tillfredsställelsen att lyckas med det man vill. Tänk om vi alla kunde få utrymme till det i våra liv.
Som pedagog på denna case-skola är din text också en bekräftelse på att det vi gör är något vi ska fortsätta göra.
För övrigt vill jag även ge beröm för denna blogg. Återkommer till den några gånger i månaden och finner att den ger mig nya perspektiv och små tankevurpor. Det tackar jag också för.
Hälsningar Christer