Några dagar i stugan, några dagar hemma, och några dagar på utflykt.
Det är semester, men jag hade sett framför mig hur jag skulle sitta i solstolen på trädäcket med min kaffekopp och lyssna på fågelsång och sola benen. Nu har jag istället en vindjacka under regnkappan och sneglar åt laptop-hållet istället trots att jag inte tänkte ägna varken blogg, Facebook eller andra sociala medier nämnvärd tid.
Å andra sidan är det inte så mycket att göra annat än att gilla läget. Jag är ju trots allt ledig från alla andra måsten, och emellanåt sitter jag och småler för mig själv just åt det faktum att jag faktiskt klarade det. Jag klarade att plugga (MVG i Företagsekonomi trodde jag aldrig) och jag klarade att pressa mig själv till gränser jag inte förväntade genom att inte ha en enda vilodag på hela våren.
Vissa dagar var Facebook räddningen, där gnällde jag av mig, vännerna Lajkade och skrev Peppkommentarer och så fixade jag den dan. Några satt säkert och kommenterade mina inlägg med ” Asså nu gnäller hon igen om hur mycket hon har att göra, måste hon Faceebooka det…?”
Svaret på det var Ja. Ja, det det kände jag hjälpte. Så tack för all stöttning kära ni Lajkare, Facebookvännerna och inkorgens goa mejl från bloggläsare var verkligen en hjälp. Hoppas jag nån gång kan återgälda peppningen och stöttningen på nåt sätt!
Har skrivit en ToDo-lista idag.
Sommarens enda, tänkte jag.