Upp i sadeln

Det är lite läskigt att vara rookie när man är medelålders.
Och samtidigt pirrar det i magen när jag tänker på allt jag nu får lära mig och prova på.

Flera gånger har jag tänkt att hade jag läst till journalist för 20 år sen hade jag troligen varit en väderbiten utrikeskorre idag, men å andra sidan hade jag inte haft alla de roliga åren på flyget. Och de hade jag inte heller velat vara utan.

Nu när jag träffar människor jag ska intervjua berättar jag faktiskt att jag är ”ny på jobbet”. Jag ber inte om ursäkt för det, men jag vill inte heller att de ska tro att jag har de där 20 årens erfarenhet trots att jag ser ut att kunna ha det. Alla kan relatera till känslan att vara ny på jobbet, och själv tycker jag det är perfekt när mina kollegor berättar.

När man är erfaren kan man ”tricksen” och jobbar på rutin, och när det kommer nya är man pedagogisk och delar med sig. Men det kan bli helt fel om det är en person som faktiskt jobbat några år om man ger självklara tips, då blir man istället ansedd som besserwisser eller liknande. Och det är ju inte positivt såklart.

Jag antecknar nog något långsammare än den som är erfaren journalist. Jag är heller inte van vid tystnad utan håller igång ett samtal om inte samtalspartnern gör det, och det är inte en fördel i journalistyrket. Jag gjorde också en klassisk flyggrej häromdagen när jag intervjuade en sjuksköterska, jag gav henne en kram när jag gick. Det kan jag ju inte göra som journalist. Då måste jag hålla ett annat avståänd än till kollegorna på flyget, där en god stämning är A och O för en bra upplevelse för passagerarna.

Där kommer uttrycket om att lära gamla hundar sitta in, det är svårt att ändra sin personlighet. Men rollerna är olika, och jag jobbar på det.

Har satt igång med ett frilans-projekt som inte är så lätt, men jag tänker så här: ”Upp i sadeln”. Om jag inte vågar riskera att misslyckas kommer jag heller inte att utvecklas så långt så jag känner att jag lyckats. Om jag bara gör exakt det som jag vet att jag klarar kommer jag tröttna.
Men det är läskigt att tänka tanken att det blir dåligt.
Det vill jag ju inte.
Jag vill att det ska bli bra.

Upp i sadeln som sagt, om hästen slänger av mig får jag väl bara borsta bort sågspånet och sitta upp igen?