Vi patrullerar i kabinen med jämna mellanrum på långflygningar mellan serveringarna, ibland bara för att titta till, ibland för att gå med vatten eller choklad eller glass som är lastat till business och extra-passagerare på vissa flygningar.
Blir det några glassar över serverar vi dem till barnen ombord, och blir det ytterligare någon över kan de hända att det står nån flygvärdinna (som ofta liknar mig, det kan vara jag;) ) och äter glupskt.
-Man får snygg rumpa av sånt här! sa jag till en kollega liksom för att ursäkta mig att jag stod där och käkade glass mitt i natten.
-Jag får se, sa han, vänd dig om!
Han sa:
-Verkar inte funka på dig! och så skrattade han rått.
(Äsch, jag tror det är en fråga om mängd. Ett par nattflygningar till, ett par glassar till som måste ätas innan de smälter…kommer det att bli en riktigt läcker bakdel ska ni se *host*.)
Det finns annars mycket godsaker ombord, som är no no. Den korg med Twist vi går runt med till exempel, som också står i galley för passagerare att komma och provsmaka och ta en liten snack, är otroligt frestande (det är bra att röra på sig när man flyger länge, så därför har vi en liten buffé med dryck och godis längst bak som man gärna får komma och hämta. Eller stå kvar en stund för ett liet snack. Bara inte för många åt gången, på grund av säkerhet med till exempel antal masker, då måste vi säga till). Man är trött på natten och där står den korgen och tittar förföriskt på en. ”Komsi, komsi, en liten kola kan väl inte skada”.
Man får vara benhård att inte falla för trycket. För Twist är som jordnötter ungefär, man KAN inte bara äta EN.
Det är också en intressant psykologisk reaktion man ofta ser när man går med den där Twistkorgen på natten för att dela ut lite filmgodis till de som är vakna.
Låt säga att mannen sover och kvinnan tittar på film. En Twistkorg sticks framför näsan på henne och hon sätter sin armbåge i den sovande mannens sida för att väcka honom. Man hinner inte ens säga ”Ta ett par till honom också när han vaknar” utan han väcks abrupt av armbågen i sidan och tittar yrvaket upp och undrar var han är och vad som händer. Och frun pekar på en chokladbit ungefär ”Ta den! Den gillar du ju””.
Nästan alltid skakar den sovande på huvudet och tittar på mig, nästan på ett anklagande sätt, ”att väcka mig för en choladbit…-sätt”. Jag tittar tillbaka med ett ”Förlåt, jag ville bara vara snäll”.
För det ville jag ju.
Jag är nästan alltid snäll;)
Jag vill kalla detta tortyr och ett arbetsmiljöproblem…*skratt*. När jag tidigare jobbade som receptionist tyckte jag det var skönt med att byta ut all hotellgodis som fanns lätt tillgängligt i konferensförrådet. När jag flög, var det alltid någon Gott&Blandat påse som gick sönder…det är inte bara det faktum att man jobbar 10 000 meter upp i luften som gör att kroppen sväller, det gör allt småätande också. Och precis som du säger, mitt i natten nästan skriker godiset ”köp mig, köp mig!! Du får ju provision för det du säljer”. Så lätt för att en chokladkaka slank ner i crewbagen med motivering att det höjer min lön…*skratt*. För att lägga uniformen på hyllan för att gå vidare till konferensvärd. Det var som att sluta röka med en limpa cigaretter framför sig…där var fikabufféer till förbannelse… Nu har jag hittat rätt i min nya tjänst som bokningschef. Där har jag inget sött så lång ögat kan nå…just därför kommer jag vara en flitig besökare till antingen snack-baren eller bakre galley…där jag självklart hoppas få en liten pratstund med dig…=)