Lördagen.
Vaknade minst 10 gånger under natten, trots att jag brukar sova gott på hotellet i Ålborg.
Visserligen kan det vara stökigt där på fredag- och lördagsnätter, när andra hotellgäster släntrar in framåt morgonkvisten gör de inte alltid det med finess;), men det var inte ljudet som störde. Det var den klassiska ”vad-är-klockan-har-jag-försovit-mig?”- vaknandet.
Planet skulle gå klockan 07, och som vanligt från Ålborg var det en fröjd att hälsa passagerarna välkomna. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men charter från Ålborg är alldeles speciellt. Jag har nämnt det förut, det är en påtaglig vänlighet och så gott som alltid väldigt god stämning med mycket skämt, skratt och leenden.
Så trots att turen skulle gå till Teneriffa och tillbaka, med flygtid på drygt 5 timmar var väg, så gick dagen i ett nafs.
På fem timmar behöver vi inte stressa, vi hinner småprata med passagerarna, vi hinner ge leksaker till barnen och vi hinner sitta ner och titta i en tidning med en kopp kaffe i lugn och ro. Jag flög dessutom med en gammal kompis jag känt i nästan 30 år, vi hann också uppdatera varandra i varandras liv.
19.30 var vi tillbaka på hotellet, och jag hittade 4:an på kanallistan och gosade ner mig i sängen för att titta på Så mycket bättre.
Missade sista ackorden på vem det var som sjöng sist, ögonen vägrade hålla sig öppna.
Söndagen.
Tittade på klockan.
06.40
Näeee
Kunde ju ha sovmorgon…
Sommartid, vintertid, vad är den egentligen, har jag ställt om, men är den 06.40, 07.40 eller 05.40? Spelar det nån roll?
Äsch, lika bra att gå ner och äta frukost, tänkte jag. Jag avvaktade med dusch och smink med argumentet ”jag träffar ändå ingen jag känner så här tidigt”.
Och så känslan när jag mötte tre kollegor i frukostmatsalen, som liksom jag vaknat tidigt och haft samma tanke…
Klockan 12 hämtade taxin.
Ny besättning igen. En i fredags, en i lördags, och tre olika under söndagen.
Det är många handslag och många kramar, men det tar också energi att ”börja om” med nya kollegor flera gånger om dagen.
Från Ålborg till Köpenhamn till Frankfurt tillbaka till Köpenhamn till Berlin och tillbaka till Köpenhamn.
Köpenhamn- Frankfurt tar 1 timme och en kvart ungefär, Berlin tar 40 minuter.
Fulla hus: hejhejhejhejhejhej, kaffekaffekaffekaffe, hejdåhejdåhejdåhejdå.
168 passagerare på 40 minuter, minus takeoff och preparation för landning ger ungefär 20-25 minuter. I Plus-klassen är det full servering med fresh-bite, dricka, kaffe/te. I Go är det kaffe/te. Och det finns inget annat. Vilket kan vara ett irritationsmoment för en del. De ser att det finns i Plus och vill ha vatten eller köpa öl, men det finns inte tid och möjlighet.
Och det går heller inte att ha ett servicekoncept som heter ”om det inte är fullt säljer vi vatten och öl, annars inte”. Det måste ju vara logiskt för passagerarna att veta vad som ingår.
Arbetsdagen igår var totalt olik lördagen. Söndagens 10 timmars arbetsdag var stressig och krävande, med massor av handbagage och irritation över platsbrist.
Lördagen längre men mer lustfylld och inte alls lika slitande.
Omväxling förnöjer.
Vaknade av Tonys väckarklocka 06 och eftersom jag har en redovisning i skolan i eftermiddag kan jag lika gärna gå upp och sätta igång dagen.
Har dessutom en artikel att skriva, samt ett brev från Valberedningen jag sitter i på Länsförsäkringar.
Helst hade jag velat slänga mig i soffan och kolla nån repris av ”Mannen som talar med hundar”.
Eller sova tills efter jul.