Halva planet från New York inatt bestod av amerikanska scouter, som ska besöka Rinkaby och världens största scoutläger. Bara killar, inga flickscouter, och jag frågade en av ledarna om det. Han hade någon förklaring vilken jag inte riktigt förstod. (Nackdelen med co-ed trupper menade han var att killarna agerade annorlunda när det var tjejer i närheten. Jag vet, tänkte jag;) )
På flygplatsen vid bagagebandet var det scoutuniformer så långt ögat nådde, och där fanns både tjejer och killar. Såg till och med några ungdomar från Manilla, tänk vilken upplevelse att delta i ett sånt här läger! Snacka om att skaffa vänner från hela världen!
Det skulle kunna vara stökigt på en sån här typ av flygning med så mycket ungdomar, men sanningen är att det var en av de trevligaste flygningarna på länge. De var så oerhört väluppfostrade och artiga så jag blev nästan rörd.
”Yes, maám”, ”A Sprite please, maám”, ”Thankyou maám”.
Hade också en äldre herre ombord som jag blev helt ”kär” i, han var så gullig och skämtade hela tiden. Han undrade om alkoholprocenten i Tuborg, och sa att ”Ju starkare den är, ju bättre kommer jag se ut”.
-Nej, sa jag, ju starkare öl du dricker, desto snyggare kommer JAG bli! Han skrattade gott.
När jag erbjöd honom kaffe sa han:
-Nej tack, jag är alldeles för ung att dricka kaffe, jag tar te!
Jag höll med och tonen var god och hjärtlig hela turen, det är såååå mysigt att få kontakt på det sättet! Jobbet går som en dans!
Scoutledarna sa också att de tyckte det var det bästa bolag de flugit med, de tyckte det var så bra, men de hade aldrig hört talas om oss förr.
-Är SAS stort? undrade de.
Det är konstigt tycker jag, för vi får så ofta höra positiva kommentarer ombord, när passagerarna berättar direkt till oss att de tycker det har varit en jättebra flygning. Sen öppnar man kommentersrutorna på nätet och hatet flödar, jag förstår inte hur det hänger ihop.
Jag begriper såklart att det finns gånger när saker går fel, jag vet att det dragits ner på personaltäthet och sevicekoncept, och jag vet att det finns dagar då vi i personalen inte kan uppfylla önskningarna, men det är så många glada ansikten ombord oftast så jag blir förvånad när jag får höra om de missnöjda.
Fast det kan också vara skillnad på långlinjer från Köpenhamn och till exempel svensk inrikes, det kan det. Det är olika jobb, och olika föutsättningar. På en långtur hinner man snacka och skämta på ett annat sätt än på en av 5 korta flygningar för dagen.
Så jag har tur helt enkelt , att få jobba med de bästa förutsättningarna, kan man säga:)
