Tur jag tryckte på rätt knapp

Femte dagen man går upp mellan 03.30 och 04.30 är man ganska mör. Det är fortfarande så att passagerarna som flyger med mig femte dagen på en slinga har betalt lika mycket och förväntar sig samma service.
Jag ägnar livet åt att dela med mig av hur jag tänker kring detta, genom de föredrag jag håller. För det handlar alltid i slutändan om mig själv och min egen attityd, om jag orkar och om jag lyckas.

Igår och idag flög jag med en skön kollega som jag hade lätt att skratta med. Samma ålder, samma humor. Vi var ute och käkade med piloterna igår, och den yngre av dem blev möjligen lite småchockad över vår ”frispråkighet” (under-bältet-historier kan upplevas stötande kanske, när det är två medelålders tanter som levererar, vad vet jag).

Imorse fixade kollegan lite starkt kaffe innan boardingen, för att vi skulle vakna (kapten tog en klunk, svor till, och påstod att med den styrkan skulle han vara tvungen att ta en tidning med sig och dricka kaffet på flygplanstoaletten). Och nog vaknade vi alltid, vi fortsatte där vi slutade igår med historierna och mötte passagerarna fnissande som skolflickor.

Under taxiing ut till startbanan hoppade det ordentliget, det var som vi körde på en räfflad alternativt regnskadad landsväg, och jag tog luren och ringde bak till min kollega.

-Du, det hoppar rätt bra.
-Ja.
-Men passa på och njut, det är det närmaste sex vi kommer idag.
-Du menar den här veckan.
-Just det. Enjoy.
-Tack.

När jag lagt på tänkte jag att det var en jädra tur att jag tryckte på rätt knapp. Knappen till kollegan sitter nämligen precis bredvid kapten-knappen, och han hade nog inte uppskattat mitt uppkall i det tillfället. Bredvid kapten-knappen sitter annonserings-knappen, när man har ett meddelande till passagerarna, och jag är inte säker på att passagerarna heller hade uppskattat min uppmaning eller sorterat det under ”Humor”.
Som sagt. Tur jag tryckte på rätt knapp.