Jag har känt mig väldigt stark på senaste tiden.
Kroppen mår bra, jag tränar och tycker jag är uthållig och stark.
Psykiskt är det också finfint, jag trivs så bra med livet just nu.
Det är inga tvära kast eller känslostormar, det är de vanliga upp-och nedgångarna men inget som maler (förutom världssituationen, men jag tillåter inte mig tankar att jag kan förändra mer än jag i verkligheten kan).
Jag checkade in i söndags morse, flög under dagen och landade i Stockholm framåt kväll. Checkade in på hotellet, gick ner och fick en god Ceasar-sallad och njöt av att lägga upp benen på sängen med min bok ”Islamiska staten”. (mycket läsvärd, svårläst med många namn och uttryck jag inte känner till, men pedagogisk. It’s complicated, som man skulle kunna uttrycka det. Inte ett enkelt svar på varför, men förklaringar i flera lager. Läs den!)
Jag somnade redan vid 20, på natten sov jag oroligt eftersom halsen väckte mig, men hotellens air-condition lämnar emellanåt en del att önska så jag trodde det var det. Det var kallt i rummet och jag frös och drog på mig strumpor medan jag försökte hitta termostaten, men inte ens det hjälpte.
På morgonen när klockan ringde kl 04 var jag helt piggig i skinnet, även efter den varma duschen. Halsen kliade och jag hade bara en enda önskan och det var att sova.
Jag ringde trafikvakten och beklagade mig, men samtidigt visste jag att det inte fanns något alternativ när jag mådde så dåligt. Dessutom ville jag inte smitta ner nån nu när det dessutom är jul.
För att undvika att planet skulle ställas in på grund av personalbrist, sa jag att jag skulle flyga ner till hemmabasen i Köpenhamn, men det var en tuff tur. Jag var på dåligt humör och hade inget tålamod med passagerarna, jag hade ont i halsen och öronen och det påverkade mitt humör negativt. Förlåt passagerare.
(Om man behöver säga till cirka 20 personer att sätta mobilen i flight-mode, trots att det just annonserats, är en utmaning ibland trots att man är frisk. Det känns lite grand som det är trotsiga barn som tittar upp med en min som säger ”jaja, när JAG vill gör jag det”. Normalt säger jag det med en lite trevligare stämma än jag hade i måndags, jag kanske lät lite mer sur på rösten än jag brukar, om jag ska vara självkritisk.)
Jag sov i nästan 24 timmar.
Vaknade och åt lite gröt på kvällen, sen somnade jag igen.
Det sitter i halsen, tänderna och öronen och jag proppar i mig piller och ingefärashots.
Det är helt fel tid att bli sjuk, fast det är det ju alltid.
Vissa saker och åtaganden måste jag göra ändå, men inte mer än det som är tvunget.
Till exempel blir det inga hemmabakade lussekatter eller julgodis i år.
Nu vet ni det släkten!