Bodde på hotell i helgen och det är ju inte precis första gången i mitt liv.
Allt var som det brukade, rutinerna med upp-packning, sätta på tv´n, dra bort överkastet.
Morgonen efter gjorde jag mig redo för frukost och gick ut från rummet och så hände något konstigt. Jag visste inte vilket håll jag skulle gå. Låg hissen till höger eller vänster?
Det gjorde mig lite skakad att jag missat något jag trodde satt i ryggmärgen.
När jag flög var det olika hotell flera gånger i veckan, och rutinen att kolla nödutgången och repetera ”Till höger, fem dörrar” var det sista jag tänkte innan jag somnade.
Om det skulle börja brinna mitt i natten har man ingen aning, och det kan vara skillnaden att springa åt fel håll eller åt rätt, mot nödutgången, om det går vägen eller ej. Och det är precis varför det är en säkerhetsgenomgång också innan varje flygning. Hur säkerhetsbältet öppnas, den egna masken sätts på först, och att närmaste nödutgång kan finnas bakom dig.
Det handlar i slutändan om kognition och hjärnans kapacitet, och ibland måste vi hjälpa våra hjärnor att komma ihåg och ha koll på detaljerna. I en nödsituation är det inte som på historieprovet i skolan ”Vilket årtal var det nu, jag läste ju precis och kunde det hemma, hm…”.
Att tänka säkerhet där det går att tänka säkerhet ger en inre trygghet: ”Jag har gjort vad jag kunnat”.
Det var tur att vi inte behövde evakuera hotellet i helgen, för då hade jag dessvärre missat just det, att göra det jag kunnat.
Skäms på mig.