Tro det eller ej, den har jag sytt själv

Var förbi mamma i förra veckan, som sorterar källare och vind på saker som haft permanent upphållstillstånd där sedan jag bodde hemma på 1600-talet.

Hon hittar en massa kul saker som ska gå till 1)Röda Korset 2)soptunnan eller 3)flytta hem till mig. Jag tycker annars att Vinkelgatan är en bra adress för förvaring av saker jag inte behöver men inte heller vill slänga, men det tycker uppenbarligen inte kära mamma.

På stolen låg en gammal sweatshirt med PanAm-emblem, en liknande tröja med logon från den första träningsstudio jag jobbade på (den hette kort och gott ”Lady Solarium och Hälsostudio”) samt en hemsydd discodress.

Jag tittade på det blanka tyget och kom ihåg att det inte var helt enkelt att sy fast paljetterna längs sidorna och det stora A:et på bröstet, och jag kommer inte heller riktigt ihåg om jag nånsin använde den utanför flickrummet. Men jag kommer ihåg att den satt bulsigt och att det var rätt mycket tyg.

-Nu barn, sa jag till mina tånnisar som satt vid köksbordet och tittade med hängande hakor, nu ska mamma prova.

-Mamma, neej… försökte en av dem medan jag krängde i ett ben.

Tyget hade krympt jättemycket just runt höfterna och magen, och jag kan heller inte komma ihåg att det såg ut som jag hade celluliter senast jag hade den på?

Jag fick på den. Det tog lite möda och lät lite konstigt när jag forcerade vissa sömmar, men den gick på!

Nu ska jag bara komma på något tillfälle när den passar att använda.

Ps. Jag vet att jag kommer att få 130 mejl om att vara snäll att publicera bild med den på, men jag tror faktiskt min kamera just gick sönder. Tyvärr. Annars hade jag såklart gärna gjort det.