När jag och Tony höll bröllopsmiddag höll jag ett tal för honom.
Det var inte helt vanligt att göra så på den tiden, men jag ville verkligen bedyra min kärlek till honom och berättade för honom hur mycket jag uppskattade hans goda sidor och egenskaper. Och hur glad jag var att han och jag nu skulle dela livet ihop tills döden skiljer oss åt.
Jag utbringade en skål för oss, och efter de pliktskyldiga applåderna satte jag mig ner för att sippa på det goda vinet och fortsätta på desserten. Då klingade Tony i sitt glas och ställde sig upp.
Jag ska vara ärlig och säga att jag i stunden tänkte: ”Nä, gör det inte. Håll inte du också tal för mig, det blir kaka på kaka…”
Men jag visade såklart inget och så började han:
-Jag älskar dig också. Och för att bevisa det tänker jag… *paus medan han tar fram servetten och spottar ut snusen i den* …sluta snusa eftersom jag vet att du ogillar det!
Applåderna ville inte ta slut, och högst applåderade jag. Det var ingen som gjort nåt så fint för mig nånsin!
Det gick några dagar, sen skulle Tony åter åka ner till oljeplattformen där han jobbade. Vi pussades länge på stationen, och pussarna var fantastiska utan snusdoften. Som nyförälskad går det såklart också bra MED snusdoft, men något mer motvilligt, än utan…
När han kom hem nästa gång såg jag den bekanta bulan under läppen, och tja, vad ska jag säga. Klart jag blev besviken. Jag drog inte några höga växlar eller drog på mig offerkoftan ”jaså-älskar-du-mig-inte-längre”. Han var också noga att förklara situationen.
De jobbade ibland i dygn i sträck, och skulle vara vakna och koncentrerade med bara korta break för mat och sömn. Han lärde sig så kallad mikrosömn, att kunna sluta ögonen och försvinna bort några få minuter och sedan komma tillbaka. När man inte sovit på länge är det en konst att inte ramla ner i djupsömn, men det fanns det inte tid för.
Snuset var lite av räddningen, det höll honom pigg när han behövde det. Nackdelen med snus är att man behöver det även sen när man inte behöver det, om du förstår vad jag menar. Bland annat därför valde jag att skriva den här texten med sidan jag länkar till, så att det tydligt framgår!
Han gjorde något försök att sluta när vi fick vår son, men det var väldans dålig stämning här hemma. Han blev lättirriterad och det var som att han gick omkring och letade efter något konstant. Det var olidligt.
Han började igen och har haft ett lågintensivt beroende sen dess.
Häromdagen började vi prata om det där snusandet igen, och nu när nyförälskelsen lagt sig är jag också möjligen mer restriktiv med snuspussar, haha. Skämt åsido, det är en issue hos mig, men den viktigaste är såklart hälsan.
Hos denna sida finns det nikotinfritt snus som hjälp , ungefär som nikotintuggummi hjälper den som vill sluta röka.
Är absolut värt att prova!
Om han kan få hjälp att trappa ner på nikotinet men behålla vanan av att stoppa in sin snus ett tag till, så är det ett stort steg på vägen. Vanan att kolla ”snusdosa, telefon och plånbok” till att bara bli plånbok/mobil kanske får ta ett tag. Det viktiga är att han blir av med nikotin-beroendet.
Motivationen?
Puss puss