Vi har dansat bugg i många år.
Det var en utmaning i början när vi kombinerade jujitsu på måndagar o onsdag och bugg på tisdagar, faktum är att inte alla dagar gick det att se skillnad på vilken sport vi ägnade oss åt för tillfället.
Buggen hade vissa kampsportsinfluenser kan man säga, jag hade lite svårt att acceptera att Tony skulle föra till exempel. Och när fröken skällde på mig och sa lite mjukt:
-Men Anette, det är faktiskt mannen som ska föra…
-Jamen om han inte GÖR det då? Va? Vem ska då göra det? Det blir ju som hemma när alla tänker ”det fixar sig” och menar att ”Anette fixar det”. Eller hur?
-Nja, sa hon, du måste låta honom.
-*fnys*
Och så blev tonen lite stram mellan oss kan man säga.
Nu efter åtskilliga terminer har han lärt sig föra ordentligt *host* och vi skrattar och har kul, ungefär som det är tänkt. Vi behöver ingen familjeterapi vid utgången längre om man säger.
Årets årliga dansuppvisning var igår, och jag hade önskat tidig landning för att kunna vara med. Schemat visade nåt annat, check-in 07.15 och check-ut 17 i Trondheim, så den uppvisningen skulle jag missa hur som helst. När Tony fick veta att jag inte skulle kunna delta frågade han istället ett par andra tjejer på dansen, vilka avböjde att dansa uppvisning med honom, och då återstod bara Jonas.
Jonas är huvét längre än Tony och är ett muskelpaket, och vägrade bestämt tillmötesgå Tonys påstående att ”Du får dansa tjej Jonas, det ser ju alla att du är kvinnan i vårt förhållande”, men ställde upp på att föra Tony som fick dansa tjejsteg. (Så kan han lära det, den hårda vägen, hur det är att bli förd. Ha!)
Igår hade dansskolan vi går på, ”Wilson Dance Center”, (Ann på Let´s dance du vet, och hennes fantastiske man Paul och kollega Agneta driver den) uppvisning på konserthuset, och efter dansen kallade Paul in Tony igen för att ställa några frågor om peruken.
-Äsch, jag ville likna Ann, sa Tony.
(Är inte säker på om Ann blev så glad att höra just det;) )
Om jag lyckas fjäska för sonen och han i ett nafs lyckas lägga ut filmen på Youtube, så ska jag lägga ut den här, den är rolig!! Jag kan några mut-tricks eftersom jag varit mamma rätt länge vid det här laget, och jag slår vad om att våra tonåringar hade älskat att sprida filmen med sin pappa i kjol och peruk till alla sina vänner.
I deras ålder är allt föräldrar gör pinsamt, och med denna film kan vännerna helt slappna av, inget deras föräldrar gör kommer kunna mäta sig liksom.
Förresten, har jag sagt att jag älskar att vara gift med Tony?
Det är nåt otroligt charmigt med män med humor och självkänsla tillräckligt att våga bjuda på sig. Mmmm.