Det här är ju som en extra liten julafton denna måndag!
Det finns säkert människor som läser den och undrar om man måste lära sig alla dessa nymodigheter. Om ingenting bara kan få vara som det är och vi har minsann alltid klarat oss tidigare utan de här orden. Och haffa, har det plötsligt ÄNDRAT betydelse, hur stor är risken nu att säga FEL?
Jag tycker det är fantastiskt med nya ord. Nya ord berikar språket, och influenser från andra språk är ju ingen nymodighet precis. När ”trottoar” och ”tejp” kom på nyordslistan suckades det möjligen också över köksborden.
Andra ord försvinner.
En del under protest.
Att ”negerbulle” har bytt namn verkar störa en del till bristningsgränsen medan samma personer inte skriver arga inlägg för att ”kassettband” inte bibehålls.
Och ”hen” kan fortfarande ge upphov till diskussioner som kräver ett ställningstagande. ”Vad TYCKER du egentligen om det ordet?”.
Jag gillar ord.
Jag kan välja att prata akademiska, jag kan välja att svära mycket, jag kan välja mellanord som typ, så att säga och liksom.
Eller kan jag prata politiska, är ett språk som är kryddat med floskler och klyschor.
Ordvalen gör att den jag pratar med gör en bild av vem jag är.
Jag har bloggat i tio år snart, och vissa dagar är det riktigt svårt att hitta ord och/eller innehåll som gör texten läsvärd.
Andra dagar dansar fingrarna över tangentbordet och jag hittar synonymer jag aldrig använt eller metaforer som sitter som en keps. (!)
Får se hur många av nyorden jag kan lära mig att använda naturligt.
Och vem vet, några av dem kanske är ord jag kommer att försvara med näbbar och klor den dagen de ska tas bort?
Kanske mina barnbarn kommer att fråga vad swisha eller svajpa var.
Bara en fråga: när uppdateras stavningsprogrammen så inte alla dessa nya ord rödmarkeras;)