Ge tack.

Vara tacksam.

Hitta saker att glädjas över.

Vi springer rätt fort vi människor för att hinna. För att uppleva. För att inte missa möjligheterna som annars flyger förbi.

Förr i tiden gick folk i kyrkan en gång i veckan, det är mindre vanligt nu. Inte heller jag går dit mer än ett par gånger per år, fast jag de gånger jag varit där tänker att det var så skönt och avslappnande och bröd för själen.

Jag tror att den där timmen i kyrkan förr var till för att stoppa upp, att få lyssna utan att själv prestera, att höra om saker som berör det innersta och som inte har ett bäst-före-datum som det mesta annat. Folk då jobbade fysiskt många timmar i veckan, numera har den psykiska hälsan också ett större fokus. Alla beslut som ska tas om elbolag, pensionsförsäkring och vilken skola som blir bäst. Samt en 100% tillgänglighet via sms och sociala medier. Det slapp våra förfäder.

Men reflektionen, att stoppa upp, att tänka efter, det behöver vi fortfarande.

Kanske än mer.

Thanksgiving är en sammanfattning och reflektion, vad har jag att vara tacksam för.

Ge tack.

Det behöver man inte vara religiös för att göra.

För mig känns det dock rätt skönt att kanalisera det nånstans, och då väljer jag att kalla det Gud. Skulle kunna vara Universum eller Livet, fast det kanske är samma sak bara olika namn.

I vilket fall.

Tack.

För allt.

Av alla miljoner spermier vann just den som skulle bli jag tävlingen till ägget.

Tack.

Ett svar