På lördag ska jag på testdag till journalistlinjen.
Jag ska intervjuas, skriva fritt, skriva referat och testas i nutidsorientering, och jag har pluggat på lite namn som man inte hör varje dag, tex Nicoals Maduro, Park Geun-Hye, Medvedev och Niinistö. Jag läser ju tidningar och försöker hålla mig uppdaterad, men är väl som de flesta andra: ”nära är mer intressant än långt borta”, varför jag inte har lika bra koll på tex Maduro i Venezuela som att Stoltenberg bojkottar Ryanair…
Tony, som är den mest allmänbildade person jag känner, satt och filosoferade över skeenden i vår tid, och varför de kommer stå i framtida historieböcker. Det var en intressant diskussion, och jag blir så full av beundran av att följa hans tankebanor. Han upphör aldrig att förvåna mig, och det är alltid positivt. Jag känner också att vi fortfarande efter drygt 20 år har mycket att lära av varandra, vi är bra på olika saker. Jag kan inte föreställa mig motsatsen, det måste bli trist om man bor ihop med nån där man känner att man läste ut sista kapitlet i livsboken redan för 15 år sen.
Jag är nervös för det här testet, jag tror jag skulle bli en bra journalist, men är orolig för att konkurrensen är för hård. Det är alltid väldigt många sökande till de få platser som finns, och det enda jag kan hoppas på är att min erfarenhet och mina studier det senaste året bidrar till att de tror på mig. Att jag ges chansen att utvecklas.
Skriva kan jag, och det delar jag med resten av Sveriges befolkning som gått ut 9:an. Alla lär sig det i skolan, och sen är vi mer eller mindre bra på det. Min väninna säger att ” alla kan sjunga” och att det blir samma sak, men jag är inte helt överens, till att sjunga krävs också viss naturbegåvning. Skrivandet kan man helt enkelt träna upp genom att skriva mycket, medan även om jag sjunger mycket låter jag inte som Carola.
Det som är hantverket i det, att formulera sig genom att använda språket fullt ut, det blir man bättre på när man varje dags konfronteras med ordlydelserna. Men inom journalistiken vill jag också lära mig koppla ihop mer av retoriken, välmåendet hos den jag gör reportage om så samtalet blir bra, och orden så jag kan förmedla en känsla och/eller ett engagemang ännu bättre. Jag vill lära mig mer, få kött på benen, veta hur proffsen gör. Jag vill arbeta med folkbildning, orättvisor, undersökande journalistik, korruption, opinion. Jag tror min bakgrund som familjeföretagare, egenföretagare, anställd i ett stort skandinaviskt bolag, och som också varit politiskt engagerad, kanske kan vara en fördel?
Ja, du läser rätt mellan raderna idag. Jag får ner tankarna och börjar spåna på vad jag ska säga på intervjudelen. Fast jag måste nog slipa lite på det där.
Håll tummarna på lördag förmiddag.
Hej!
Tänkte bara att du kanske känner denna person, eftersom ni jobbar inom samma företag (även om ni är många anställda ;)) Flög med SK 0158 och en av flygvärdinnorna var väldigt söt och trevlig (tror hon hette Bianca eller något likanande). Hon var i alla fall väldigt lik Sigrid Bernson i Let´s Dance. Om du vet vem hon är, så kan du ju hälsa henne från killen som hon hade lite ögonkontakt med då och då, och som satt i mitten av planet ungefär 🙂
För övrigt, så gillar jag din blogg, intressant läsning!
Kan väl tillägga att namnet i mailadressen inte är mitt riktiga, utan en ”fakemail”, men jag läser den 🙂