Man glömmer för en stund, men sen återkommer tankarna igen.
Hjärtat gråter när jag tänker på alla föräldrar som miste sina barn igår. Jag får tårar i ögonen när jag tittar på alla nyhetsutsändelser och bilder.
I Expressen har hans porträtt en helsida. Hur blir någon så ond?
Det finns så mycket fint skrivit om en andra chans och förlåtelse, men jag kan inte för min värld tycka att den här mannen någonsin ska ha rätt till en andra chans. Förra gången jag ansåg att dödsstraff var befogat var när lilla Engla blev mördad, och nu tänker jag tanken igen utan att känna det minsta tvivel.
Jag har alltid hävdat alla människors lika värde.
Jag känner inte så idag.
Den här mannen kan inte ha samma människovärde som dess vars liv han tog.