http://www.expressen.se/nyheter/1.2464526/provokationerna-har-tagit-kissie-till-bloggtoppen
Är ibland lite avundsjuk. Inte missunnsam, men avundsjuk.
Tänk om man hade haft så mycket besök? Men medelålders tanter som inte provocerar andra bloggare, kändisar eller i allmänhet får räknas till ”byfånar” i likhet med framställningen av Kissie ovan, vi får vara nöjda om vi alls finns på Bloggtopplistor. Nummer 125 eller vad jag var i vardagsnetraktelser, 15 i resekategorin (det är ju iofs hyfsat) och nummer 1000 nånting i övrigt.
Ska försöka lista denna min nya blogg också, kan vara kul att jämföra.
Eller inte. Egentligen har det ju ingen betydelse alls. Det är bara ett påhitt för att försöka få oss framtvinga nån form av tävlingsinstinkt.
Kanske lyckas det. Jag kollar ju statistik fast jag inte behöver.
Jag vill ha trogna, trevliga, intresserade läsare med sunt förnuft och ett öppet sinne.
Och det har jag.
Då är antalet mindre viktigt.
Egentligen.
Hur gör ni andra bloggare? Är det av intresse för er eller bryr ni er inte?
Man stressas av statistik och listor, men i mitt fall behöver jag inte oroa mig. Jag har inga läsare att tala om, vad gäller kvantitet, utan bara den kategori som du själv nämner; de kvalitativa. Och de betyder mycket mer för mig.
Jag har vid ett par fall blivit länkad från storbloggare och visst har det varit kul att se statistiken, men samtidigt har de där enskilda dagarna bara stört grafens homogenitet.
🙂
Eller: är det så vi säger för att vi egentligen är avundsjuka? Ungefär som föräldrar med dåligt samvete talade om kvalitetstid kontra kvantitetstid med barnen på 90-talet? Jag vill kanske egentligen (gud vad jag använt det ordet mycket det här inlägget) ha 1000 besök om dan och samtidigt att de ska vara ”kvalitativa”? För 1000 smarta läsare borde det väl finnas va? *blinkbli*.
Nåväl, det var dagens självrannsakan. Kanske dags att ta på uniformen och göra nåt viktigare idag än att sitta här och spekulera. Kanske flyger det någon trevlig människa jag kan skriva om ikvälltill exempel??:))
Det är ju trogna läsare man bygger sin läsekrets på. Undrar hur många av Kissies läsare som följer henne egentligen. Det konstiga är att hon verkar vara någon förebilder för unga flickor av idag…
Själv tycker jag att kvalitet är bättre än kvantitet. Jag skriver hellre ett genomtänkt inlägg än skriva för att jag ”måste”. Jag är nöjd med de få läsare som jag har. Skulle nog känna mig stressad om jag hade haft bloggläsare av det slag som storbloggarna har. Jag vill kunna skriva när jag känner för det utan att någon klagar på att jag uppdaterar för lite *blink*