http://www.expressen.se/tv/omtalat/mardrommen-pa-planet-tvingades-utratta-sina-behov—i-en-kopp/
Vi lever i en tid då vi inte läser ingående och djupa artiklar tryckta på papper, längre.
Det är synd, mycket går förlorat i en berättelse som bara har ett perspektiv. Eller består av 10 meningar.
Grundkunskaperna inom journalistik innefattar att göra research. Man intervjuar en person och får dennes historia som noga kollas upp. Därefter ska man helst hitta någon som tycker olika, och ge dennes perspektiv.
Personer med högt ethos, som en professor, behöver vanligtvis inte ifrågasättas. Åtminstone inte av någon som kan mindre, i så fall av en annan professor som möjligen har en annan syn.
Att intervjua en person och låta denne delge sin uppfattning utan motfrågor eller motargument är inte god journalistik. Den typen av journalistik blir som det berömda kisset i byxorna. Varmt först, iskallt sen.
Sociala medier är den andra sidan: amatörers skyltfönster att ge sitt uttryck, sitt tyckande och sin version utan inblandning av jobbiga frågor. En persons utsago, sanning och uppfattning. Det är visserligen intressant i många fall, men samtidigt stavas informationen ENFORMIG alternativt ENFALDIG.
Dessa båda sätt kompletterar varandra i vårt intag av informationsinhämtning.
Om journalister skriver på samma sätt som amatörer i sociala medier, utan att ge fler sidor av en sak, så biter de av den gren de sitter på. Då räcker det ju med den drabbade kvinnans blogginlägg eller en tweet på 140 tecken. Vad nytt tillför journalisten? Att lyssna och återge? Bara live-sända direktintervjuer? Då räcker det kanske att läsa Trumps tweet, eller behöver vi mer?
Kan det vara så att det är fördummande att bara få en sida av en händelse?
Vad finns mer till den här historien?
Varför tilläts hon inte gå på toaletten? Var det turbulens som kunde göra att hon riskerade skada sig om hon reste sig? Varför intervjuas inte flygvärdinnan? Varför tillfrågas inte flygbolaget?
Jag har flugit en hel del inrikes i USA. Det är långa avstånd och således långa inrikesflygningar. Vid så gott som alla tillfällen har fasten-seat-belt-skylten varit tänd under hela flygningen.
Personalen har vid dessa tillfällen inte varit fastspända, de har serverat. Det har varit lugnt utan minsta turbulens. (Det är trots allt sällan det under cruise, det händer men det är relativt ovanligt).
Jag har också varit i nämnda passagerarens situation och frågat när skylten ska släckas eftersom jag varit tvungen att gå på toaletten. Flygvärdinnorna har svarat detsamma som till passageraren i länken, att kapten har varnat för turbulens och att jag därför måste förbli sittande. (2,5 timme är en evighet om du är kissnödig och inte får gå…).
Jag har flera gånger sett andra passagerare inte ens fråga utan bara rest sig, utan att det väckt någon reaktion hos personalen på dessa amerikanska bolag. Jag som flygnörd reagerar såklart, och få bita mig i tungan att inte komma med förmaning om att sätta sig.
Då är min personliga analys att det handlar om nåt annat.
Kanske det klassiska amerikanska försäkringssystemet.
Om en passagerare (på ett amerikansk bolag) går på toa när skylten är på, är det på egen risk.
Om skylten är på är man ju uppmanad att sitta, bryter man reglerna är det inte flygbolagets fel.
Om de slår av skylten, (vilket är brukligt i övriga världen) och en passagerare skulle skada sig vid oförutsedd turbulens, kan det leda till ett kostsamt i skadestånd. Den risken vill de inte ta.
Det är vad jag tror.
I fallet i länken vet vi inte.
Därför att journalisten inte gjort sitt jobb.
Det framgår i alla fall inte i resultatet om de gjort någon research, om de kollat väderförhållanden, om skylten varit på hela flygningen, hur lång flygningen var, eller vilken fas i flygningen hon behövde gå; direkt efter start och inför landning är det såklart inte tillåtet.
Ett hett tips, tänk ”finns det mer till den här historien?” när du läser något.
Vi har bara sett början på snabba-klick-journalistik, om du frågar mig.
En skrämmande utveckling.