Har de senaste två dagarna varit fokuserad på ett speciellt skrivjobb.
Artikeln är skriven på ”spek”, det vill säga, jag skriver den innan jag vet om den går att sälja.

I tisdags fick jag veta att den behövde kortas från 15000 till 8000 tecken, och så fick jag lite annan värdefull feedback. Med nytt uppdrag utan löfte om publicering satte jag mig och skrev om.
I onsdags morse gick jag upp och fortsatte, ringde runt för att intervjua ytterligare ett par personer (”X är på möte och återkommer kl 13″. När klockan är 13 låter det ”X är på möte och återkommer kl 15″). Jag googlade och gjorde research och fortsatte igår, och i nuläget har jag skrivit på samma artikel i uppåt 50 timmar totalt.
Ja, jag är ny. Då tar saker längre tid än om jag hade varit journalist i 30 år redan. Men ändå, researchen och att jaga folk måste ta samma tid för den som är erfaren.
Det ser lättare ut när man öppnar en tidning och läser än vad det är.

Jag har också tre jobb i hasorna, ett spek-jobb och två givna artiklar ”Skriv det här, tack”. De sistnämnda vet jag kommer att publiceras, men också de är jobb som kräver mycket research.
Det är jätteroligt det här, jag får prata med människor i alla möjliga situationer och skriva om ämnen jag från början inte har en aning om.
Några är inte så positiva när jag presenterar mig som ”frilansreporter”, andra blir glada.

Det svåra är dagarna som de senaste, när jag måste prestera trots skriv-svacka. Att skriva bygger på kreativitet och inspiration, och många gånger sitter jag och stirrar in i en skärm och suddar bokstäverna direkt när jag skrivit dem. Det blir inte bra. Jag är inte nöjd. Känner mig kass.

Men så läser jag något, hittar en sida på nätet med bilder eller text som pratar med mig, och så plötsligt kommer jag på hur ingressen ska bli. Eller citatet. Eller ändrar sig själva kroken.

Jag har fått avboka mina egna viljor och prioriteringar den här veckan, skulle möjligen ha stannat i Stockholm men åkte hem en dag tidigare. Skulle ha varit på konsert men hade inte ro i kroppen när jobbet väntade. Skulle ha behövt tagit en långpromenad men åkte till gymet och crosstrainern istället för det tog kortare tid. Var uppe tidigt i morse och skrev men det gick inte.

På bloggen går det nästan alltid att få ihop ett inlägg. Jag har inga prestationskrav och det tar fem minuter att få ner tankarna.
Varför ska det vara så svårt när det gäller andra texter?

Ett svar

Lämna ett svar till Marie Karlsson Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *