En så skön julhelg det är, jag har fått träffa go släkt och dessutom lärt mig TV-tablån utantill och njuter dessutom av det. Så härligt att gosa in sig i soffhörnet och trycka in den sista kolan till tonerna av ABBA och Roxette. Det var längesen jag slappade utan att känna mig jagad av nån kommande tenta eller olästa kapitel i studielitteraturen.
2013.
Har aldrig gått in i ett nytt år med så många frågetecken och stor osäkerhet kring framtiden nångång tidigare i vuxen ålder. Det är lite läskigt, men allra mest är det spännande. Det låter som en klyscha, men jag hittar inget bättre ord.
Undrar vad jag skriver om ett år, om jag är exalterad eller besviken eller nånting mittemellan?
Jag är ju inte Sätta-mål-typen eftersom jag gillar Bananskals-modellen bättre, men å andra sidan gillar jag ju SUP också (Självuppfyllandeprofetior) när jag låter mitt tänkande bestämma hur saker ska bli. Frågan är ju hur det blir när inte tänkandet har lyckats formulera dessa tankar?
Jag är På Spåret men har ingen aning om vart tåget går, kan man säga. Jag vet bara att det bär åt ett visst håll, men destinationen är än sålänge inte helt känd:)