Det här inlägget skulle kunna bli i princip hur långt som helst, därför det handlar om att se saker med helikopterperspektiv. Ju högre man kommer ju mer ser man, och för mig just nu handlar det om att begränsa utsvävningarna.
Arbetsgivare och fackföreningar är två likvärdiga parter i förhandlingar, det är inte alltid alla kommer ihåg det. Om man inte är överens (det är man i grunden inte: arbetsgivare vill att de anställda jobbar så mycket som möjligt för så lite som möjligt och vice versa) så går man till förhandling där man köper och säljer. Kan man fortfarande inte komma överens tar man till det tyngre artilleriet som strejk/lockout. Så långt, så gott.
Men om nu det börjar strula redan på vägen till förhandlingsbordet? Om en part inte ens kommer till förrhandlingen? Om en part spelar spel genom att sitta med egna mobiltelefoner, prata om annat, psyka motparten genom att inte säga något eller liknande, helt enkelt inte följa spelets regler angående förhandlingen, för det finns inga nertecknade regler :”uppför dig schysst vid mötena”. Att följa oskrivna regler om hur en förhandling går till förutsätter att deltagarna känner till dem och är schyssta även på vägen under förhandlingens gång.
Vad som inte gått vägen hos Quantas vet vi inte. Arbetsgivaren vill ta in billigare personal och lönedumpa, och mot detta protesterar såklart arbetstagarna. (Det hade du och jag också gjort). Men varför det gick så långt som till strejk/lockout är väl för att båda räknade med att det skulle löna sig genom vissa kompromisser.
Quantas sak är också vår, liksom den är hela flygvärldens. Och det går inte att se på Quantas situation genom att navelskåda och tycka synd om resenären som blev strandad. Det handlar i det större perspektivet om vilka villkor som ska gälla, och om lönedumpningen ska vara ok i alla branscher eller bara i flygbranschen.
Vad tycker du? Om ditt jobb blev givet till någon som erbjöd sig att göra det billigare, skulle du bara stillatigande vara åskådare och låta det ske?
Hej Anette,
Absolut INTE!!Företag letar sätt att minska sina kostnader och då blir personalkostnader ett hett ämne. Man förväntas utföra mer arbetsuppgifter på lika stor tid, så låga löner som möjligt. Och samtidigt ska topparna inom organisationen kvittera ut sina höga löner. Jag tycker Qantas gör rätt i att strejka av den anledningen, samtidigt tycker jag synd om drabbade pax. Jag reser själv och kan själv råka ut för detta. Tack och lov att detta inte är så vanligt på SAS.
Jag säger även som jag gjort tidigare. Minskade inkomster ger minskade skatter och därmed mindre till vård, omsorg och skola. Är det värt det? Vad får det för konsekvenser om man får in mindre i skatt? Vad får det för konsekvenser hos t ex. skolan där klasserna bara blir större och större?
Dessutom är vi alla lönetagare konsumenter. För min lön spenderar jag x antal kronor hos t ex. SAS som i sin tur ger dig jobb. Utan passagerare-inga flygningar. Jag köper även ett par jeans vilket ger butiksbiträdet jobb och jeanstillverkaren får tillverka dessa jeans jag köper. Det ekonomiska kretsloppet som jag brukar kalla det.
Vad händer med det ekonomiska kretsloppet och välfärden vid lönedumpning. Och framför allt, är det värt det hela?
Bara så där med tanke på artikel senare och korrektur läsning.
Qantas är egen namn och bör inte skrivas om till Quantas,
Även att man ofta ser det på ditt sätt.