Största skillnaden mot att flyga långt

Det är nu snart 2 år sen jag gjorde min sista långflygning.
Jag hade ingen aning om att den där Pekingflygningen skulle bli min sista långflygning ever, när jag stod på den där marknaden och tittade på en snygg väska men valde bort den med argumentet ”äsch, jag kommer hit igen, jag kan köpa den nästa gång”.
Jag har visserligen varit i Peking två gånger sen dess, men inte i tjänst. Och väskan köpte jag inte de andra gångerna heller, jag kom väl på att behovet av en väska till var överdrivet.

Visserligen saknar jag flygningarna emellanåt. Jag hade mina favoritställen där jag köpte tex shampo, som i USA eller Tokyo. Redken kostar ingenting i USA i jämförelse, det är en fjärdedel av priset skulle jag gissa. Man får en liter för 25 dollar, här hemma kostar en liten flaska 250:-. Å andra sidan finns det ju billigare shampo än så att köpa, och man behöver kanske inte ha kvalitetsprodukter varje gång? En flaska från ICA kanske inte förstör håret om man blandar in det då och då? (Frisör Johanna, det där var inte menat för dina ögon att läsa, jag vet att du protesterar nu;)

Däremot kom jag på en sak som har förändrats radikalt, och det är sömnen och dygnsrytmen. Jag tänkte på det senast idag när jag vaknade, och tänkte ”nu har dom pick-up i Peking, och de har redan varit vakna i flera timmar”. Att komma hem från Peking -som ändå är en ganska behaglig dagtur hem- och vara helt slut när man slår sig ner vid matbordet och ändå inte kunna somna när man lägger sig, det var mer regel än undantag. I Peking är klockan två på natten och man är som en disktrasa men kroppen litar inte på att den får sova och vaknar efter en timme och är klarvaken.

Värst i dygnsrytmen störde USA, det var knappt jag kom tillbaka till normaltillstånd på mina fridagar, och det var på tiden vi hade 4 dagar ledigt på deltid och ingen flygning dan innan flygningen dit. Nu för tiden kan man flyga två långa dagar innan man på tredje dagen flyger långt, och sen ska tre fridagar räcka att vila och återgå till svensk tid innan det är dags att åka igen.

Nu sover jag på nätterna och är vaken på dagarna, och det som slog mig efter nån månad var att jag lämnade jetlags-bubblan, vilken jag TRODDE var ett normaltillstånd som alla levde i. Efter så många år med mixtrande med tidsskillnad och sömnen, var jag konstant påverkad av sömnbrist och verkligheten blir på nåt sätt inlindad i en dimma. Humörssvängningarna blir naturliga och det blir som min dotter sa till en kompis en gång:
– När mamma kommer hem från långlinjer får man mest ACCEPTERA henne.

Jag kommer nog aldrig återgå till långlinjeflygningar när jag kommer tillbaka från tjänstledigheten. Jag vet inte säkert, men jag tror inte det. Det var fantastiskt roligt, jag var urtypen för långlinjevärdinna, och jag trodde inte det fanns ett annat liv. Men när jag nu förstår vad god nattsömn betyder, så inser jag också vad motsatsen gör mot kroppen och hjärnan. Jag känner mig smartare helt enkelt, jag kan tänka bättre och min kropp känns inte som ett tungt ok att släpa runt på. En kropp som helst bara ville sitta med fötterna i högläge i ett par dar efter varje tur, som jag mer eller mindre tvingade att utföra ansträngning.
Sen jag slutade flyga långt har villkoren ändrats drastiskt och jag är inte säker på att jag faktiskt ens skulle hålla till det idag, så jag kanske får hålla mig på kortlinjer på deltid om det är möjligt när jag kommer tillbaka. Det är också hårt, men man mister inte nattsömn lika ofta eftersom man åtminstone inte har jetlag.

Om ett par veckor börjar mina studier till journalist.
Sen jag fick mitt antagningsbesked dit har jag sovit om möjligt ännu bättre.