Det känns alltid lite extra när man ska jobba storhelger.
Storhelger är det inte samma arbetslust helt enkelt.
När man väl är där är det roligt och man märker ingen skillnad, men såhär dagen innan när alla skriver på Facebook om den stundande ledigheten så känns det nästan lockande att ha ett vanligt veckojobb.
Å andra sidan kommer jag ju hem imorgon kväll igen, och kan också hinna äta både frukost hemma på lördag och en sen kvällsmiddag. Söndag-måndag kommer tiden springa iväg och jag kommer komma hem leende precis som vanligt.
Det är bara just nu, när jag hänger fram uniformen och packar jobbväskan, när det lyser hos grannarna som har fest, och tänker på all tid jag kunde haft med familjen när de också är lediga, som det känns lite i hjärtat…
Önskar alla en glad påsk! Tack för att ni läser så troget!