Jag flög till Wroclaw häromdagen, och det var en relativt fullbelagd flygning för att vara i januari. I gaten träffade jag också ordföranden i en valberedning jag sitter i, som jag hade suttit i möte med dagen innan.
– Men hej, sa jag, vad ska du göra i Polen?
– Jag ska kolla matchen imorgon, det är ju handbolls-EM!
– Jaha, sa jag, och försökte se ut som att ”det visste jag ju” (men det gjorde jag inte eftersom mitt intresse för sport är relativt svalt och smalt. Typ: jag kollade när Stenmark åkte när jag gick i fyran. Men han åker inte skidor längre. Och så har jag sett en och annan Rögle-match live, så ok, helt borta är jag ju inte, hihi).
Jag berättade för pursern att det var landskamp i bandy och han sa ”Bandy är inte så vanligt här i Danmark” och sen gick jag ut med vagnen för att servera kaffe. Några rader ner frågade jag när jag ställde ner koppen till ett par:
– Ska ni också ner och kolla bandy?
– Bandy..?? sa dom och tittade frågande på varandra. Det är ju handbolls-EM, men bandy har vi inte hört om…
– Hm, då har jag nog hört fel, sa jag. (Jag hade också kunnat säga att jag var ”felinformerad” eller att de andra ombord minsann skulle titta på bandy så dé så, men jag kan absolut också vara ödmjuk såklart. Och ”höra fel” kan vi ju alla nångång. För säkerhets skull lade jag till med en blinkning:
– Var snälla att berätta inte om det här samtalet för någon.
Några rader fram satt hela sportredaktionen med en känd sportkommentator och grabbar med stora kameror som handbagage. Jag kände mycket väl igen sportjournalisten. Han är skåning men har fått en aning stockholms-intonation och har varit med i Let´s Dance. Och han jobbar på TV4. Eller svt. Eller på nån annan tv-kanal.
Japp, helt borta är jag som sagt inte;)