http://www.gate81.se/2011/12/09/pax-mobiler-och-ombordpersonal/
Tack för att du skrev så fint!
Men nu sitter jag och skruvar lite på mig. Jag är verkligen glad för mitt jobb och jag tycker så mycket om att få arbeta med människor.
Men.
Vissa dagar, inte så många, men det händer, så är jag precis sådär naturell som du beskriver det. Jag kommer, gör vad jag ska, (går visserligen inte under min ”lägsta-nivå” som kanske möjligen ligger i det övre graderna, men ändå), och sen går jag hem.
Att jobba med människor är fantastiskt och roligt, men inte alla dagar och inte alla människor. Har man flugit 7 legar en vinterdag med av-isningar, förseningar och ombokningar möter man mycket frustration och det goda humöret håller liksom inte i 11 timmar och 50 minuter. De första timmarna kan gå bra, men sen blir det ”bara ett jobb”. Energin är slut och man orkar helt enkelt inte mer. De sista reserverna sparas till en eventuell nödsituation ombord.
Det handlar om att vara människa, och ingen robot. En robot har outtömliga resurser, men människor har inte det. Och då får man vara ”Good enough”. Inte låta tröttheten synas, men man kanske inte har överskott till det ”lilla extra”.
En sån dag kan det räcka med en enkel passagerare som lägger en hand på armen och säger ”tack för idag, trevlig helg”. Det kan räcka för att fylla på energidepåerna. Men om man bara möter sammanbitna ansikte som låtsas jag är osynlig vid ombordstigningen, och inte ens tittar än mindre hälsar, så sugs energin ut liksom ett tryckfall i kabinen.
Det är så enkelt egentligen, det här med ett bra bemötande.
Men det krävs två för en riktigt proffsig tango.
Vad glad jag är att jag hittade hit, tack vare Mattias som jag känner väl!
Han och jag delar kärleken till flyg och resor.
Fin blogg du har Anette! Jag kan helt relatera till dagens inlägg, minns tidiga morgnar som började i Luleå en kall vinterdag och så flera legs på det…
Jag bor numera utanför New York efter 22 år på SAS. Några år av dem flög jag också! Sist jag reste till Stockholm arbetade en av mina kursare ombord 😉
Ville säga hej och berätta att jag ”bookmarked” din blogg, kikar in här igen.
Trevlig helg!
Lotta
Ps. vad knasigt det blev. Att jag flög skulle naturligtvis komma före min beskrivning om tidiga morgnar i Luleå….sorry!
Hejsan Anette! Då får jag också tacka för länkningen! 🙂 Jag jobbar också med kunder, dock via telefon, tyvärr inte i rese- och turistindustrin men jag känner igen det du beskriver om personer som är sammanbitna och som ”tar energi” och de personer som ger en liten energikick. Vissa dagar tar det mer energi att vara glad, trevlig och serviceminded. Man är ju inte mer än människa. 🙂
Jag brukar alltid tacka besättningen för en trevlig flygning och önska dem en trevlig flygning tillbaka om vi flugit ut från Skandinavien. Även om det kan verka lite ”töntigt” att göra så(?). Jag tycker det är viktigt att visa sin uppskattning. Flyg och resor är mina stora intressen (läs passioner) i livet så en flight för mig är mer än bara en transport. För mig är det en upplevelse, något jag njuter av från det jag stiger på till det jag stiger av flygmaskinen. Det är uppe i luften som jag trivs bäst! Det är där jag mår som bäst.
Ha en härlig dag! 🙂