Jag lever ett intensivt liv just nu och tittar sällan på TV, men det finns tillfällen när jag sjunker ner i soffan och njuter av att titta på ”ingenting” dvs något där min hjärna inte behöver anstränga sig alls. Fruarna i Hollywood är ett sånt program, fast ändå inte, eftersom jag kommer på mig själv att tycka synd om Gunilla, och då berör det mig ändå.
Jag tycker TV3 exploaterar Gunilla på ett taskigt sätt, hon är uppenbart instabil och genom att visa det i TV, skratta åt henne och låta folk håna henne i forum på nätet skapar man en mobb som gör det tillåtande på nåt sätt.
Likaså programmet med par i terapi i en annan kanal (har inte sett bara läst), för trots att de ser det som sista strået att vara med i TV så är intentionen från TV´s sida att göra bra TV, inte något annat.
Bra TV. Smaka på ordet och fundera sen på hur definitionen skiljer sig mellan skaparen av det och brukaren av det. Och såklart, smaken är som baken och ingen har rätt i vad som är bäst TV.
Men hade jag fått bestämma hade bra TV inneburit att framställa och framhäva människor man kan känna igen sig i och lära av, inte infantila, bortskämda eller rösta ut ev.blivande partners.
Men det är ju jag.
