Helgen som just börjar ta slut hade jag planerat sedan i början av året, därför att jag hade satt planer på att ta svart bälte i jujitsu.
Nu blev det inte så.
Först skadade jag knäet, där menisken fick sig en törn på en träning. I somras skadade jag ryggen, vet inte riktigt av vad, men det kan ha varit av att skyffla singel eller att bära ett par ton sten. Detta har gjort att jag faktiskt inte haft möjlighet att träna ordentligt det här året, det har bara varit smärta och kvidande från den här tanten.
(Så känns det: Bränner, svider, klämmer liksom. Aj ont, synd om)
Tony var på träningslägret igår, jag jobbade och brydde mig inte ens om att söka kompledigt. Att sitta och titta på medan andra har kul var för plågsamt, och dessutom påminde det mig ännu mer om vad som skulle varit.
Har funderat fram och tillbaka på framtiden, och om det någonsin kommer bli så att jag hårdtränar för det svarta bälte som varit mitt mål, eller om det är lika bra att inse att jag inte håller. Det känns å andra sidan som ett nederlag, men det är inte värt vilket pris som helst såklart. Det är inte värt långtidssjukskrivning eller kronisk nacksmärta. Och med tanke på att jag har rejält ont (nu dock mer i nacken än ryggen) är det inte aktuellt med kampsport just i nuläget ändå. Jag kan vänta med att bestämma mig.
Det finns ju många roliga sporter. Dansen till exempel som vi tränar ihop för Ann Wilson, är fantastiskt kul. Det är bara nåt speciellt med kampsporten, den gör att man känner sig stark både fysiskt och psykiskt.
Framtiden får utvisa.