Skönhetsoperationer

Pratade om skönhetsoperationer vid frukosten idag.

Kom fram till att det vackraste som finns är glimt i ögat, och det kan man inte köpa eller operera in.

Ankläppar och kattögon uppväger inte bitterhetens trista anletsdrag.

Har flugit en hel del USA på sistone, och ingenstans i världen träffar man så många kvinnor som så uppenbart träffat skönhetsdoktorn några gånger för mycket.

Mannen är mellan 70-80 och kommer med sin fru som har ett ansikte utan mimik, och kan vara allting mellan 30-90. Händerna avslöjar att hon är ungefär i sin mans ålder, och de ska 9 fall av 10 vidare ut på kryssning efter sin flygtur.

I början av sommaren träffade jag ett par i denna kategori, mannen bar alla väskor av fina märken och kvinnan gick före och domderade. Under flygningen undrade han om jag var gift. Jag svarade ja. Då sa han att han i så fall hoppades att jag inte var lika gnällig mot min man som hans fru var mot honom.

-I think she seems really nice, sa jag, för vad skulle jag säga? (”Yes sir, I could never stand to be married to someone that bitter? Get a divorce while you can!”?)

Själv är jag faktiskt nöjd trots både kråksparkar och dubbelhakor.

Kanske ändrar jag mig på den punkten, och kanske ringer jag kanske också någon som kan göra ett quick-fix. Men i dagsläget ser jag ingen anledning.

Jag är 46 år, ser möjligen något äldre ut än så, men vadå? Jag har ju haft så kul och är både lycklig och mår bra själsligt, varför skulle jag inte kunna hantera eventuell åldersnojja när alla generationer före mig gjort det?